Aftonbladet – 20 juli 1850, sida 1

LUSLU UL Gl SkaäPTNOLGn DåSsS hh. Handasg kl. !, 5 e. m.(första Måndagstur n i år. för tages med ångf. WIKINGEN, -om återvänder omuring il. 40 på Jafton. Vidare i Dagbladet om Måadas. ste besktestdnksnE Lord Palmerstons Förklaring angående Englands politik. — (Focts. fr. 4 463.) I Lorden upptog derefter frågan om ösra: Cervi och Sapienza, i hvilken fråga hans åsigter vora alldeles idesamma som hans föregångares, lord Anerdeens. (Hör, hör!) sakep,, sade han är denna: Det är några öar nära grekiska kusten, som ur prungligen tillbört Venedig, men genom traktaten å:; 4800 mellan Ryssland och Porten upprättades till n särskild stat. Fyra andra tillhörande Venedig, erställdes till Porten, men de sju stora, blefvo en serskild stat genom traktaten. som förklarade. aut dena koastitution ssm denna stat sjelf skulla sifva sig, borde meddelas till och sanktionera3 af suveränen och beskyddas af Ryssland. År 1804 gjordes en municipal fördelning af de små öar, som anslogos till de sju stora och genom ett dekret blef Sapienza tillslaget Zante och Cervi tillslaget Cerigo. De hafva sllt sedan Joniska öarne kom under Englands skydd, ansetts tillhöra dessa. Greklands gränsor bestämdes egentligen genom protokollet af 4830. De öar som hörde dit intogos i protokollet, men hvarken Cervi eller ännu mindre Sapierza. Det var derföre omjligt att grekiska handlingar omtalade dessa öar och om Grekland tog besittning af dem, är det klart att det var Grekland som inkräktat på Joniska området, icke brittiska regeringen. (Hör, hör!). Denna sak intogs likväl icke ibland våra fordringar af Grekland. Frågan står öppen mellaa oss och Grekland, samt oss, Frankrike och Ryssland, hvilka alla äro berättigade att höras i ämnet. En depssch af grefve Nessstrode visar att Ryssland vetat detia. Grekland begick en bandling, som innebar ett besitiningstagsnde, hvilket a!drig förr ifrågakomwmit. Ena grekisk båt, drifven af storm, ditkom, satte dömde fångar i laad, och befälhafyaren handlade såsom disponerade man öfver ön. Då begärdes en förklaring, men saken var ej föremål för makts användandex. Lorden öfvergick derefter till de öfriga delarne af sina motståndares anföranden. Han erinrade i anledning af sir J. Grahams åberopande, stt engelska politiken i fråga om belgiska revolutionen icke var af natur att inleda i söndring med de andra stora meakterna, att Ryssland, Preussen och Ös:errike protesterat mot den och dragit sig ur koufereasen och ban åberopade sig utfallet af densamsna, såsom ett rättfärdigande af det sätt hvarpå Eogland i förening med Frankrike gått fram i denna ssk: Han gjorde deröfver följande betraktelser: aDe två, folken-i Belgien och Holland, kunde icke komma öfverens, och om Europas mskter hade i det ögonblicket förenat sig att tvinga dem till en förening, så hade säkert ett förstörande krig utbrutit, som skulle medfört stora allmänna olyckor. VWifullföljde vår plan, men de tre makterna voro mot Oss. Jag lemnar dem den rättvisa, stt de ärligt trodde på fördelen af föreningen; men den hade varit olycklig, och erfarenheten. har visat, att vi hade rätt. Man spådde Hkväl inom detta bus, att vår lilla experimentaimonarki, Belgien, skulle icke lyckas: att den skulle kasta sig i Frankrikes armar; att vi blott lagt gruaden till en ny förändring; men om någonsin ett försök lyckats, så var det vårt att göra Belgien till en sjelfständig stat. (Bifall). I tider då hela kontingenten har varit skakad, har Belgien förblifvit lugnt, foiket visat den största tillgifvenhet för sin konung och denne tillbaka till sitt folk kärlek och förtroende. Folket har gjort siora framsteg i industri och i allt som utmärker sociala och civiliserade samhällen, samt förvärfvat sig hela Europas aktning för sin allmänna och fosterländska auda. (Bifall). Jag tror, att vid betraktaodet af de svårigheter, som mötte oss vid denna plans utförande, man skall erkänna, att vi förtjenat det bifall, som parlamentet och nationen ock gifvit oss (Bifall). Hvad Poriugal angår, och traktaten af år 41834 som ock blifvit framställd, såsom ett bevis, att vi skulle hafya sprungit omkring i hela Europa, för att lägga oss uti andra staters inre angelägenheter, så vill jag blott anföra följande: I Portugal uppstod en fråga, emellan Donna Marias anspråk, understödde af hennes fader Don Pedro, och Don Miguel, hennes farbror. Det hade ickemycket att betyda för Boglacd. om den unga Drottvingen var Portugals suserän eller om Don Miguel, som då. var innehafvsre af makten, skulle förblifva på thronmen. Vi ansågo saken ej röra frågsn mellan den ena. eller andra envåldsberrea, utan envåldsregeringen å ena sidan öch konstifutionel regering å den andra (Bialll. Men, säger man, hvad interesse bafve vi häri? Nåväl, vid första åskådandet, måhända, skulla vi haft ett sjelfviskt interesse till fördel för despötismen, emedan det bar visat sig att, om vi ville utöfva en inflytelse på ett land, detta varlättare der regeringen tillhörde ett hof och ett kabinett än der landets regering berodde på en församling, representerande nationen. . Men vi försktede att begagna ett sådant interesse i Portugal. Vi kände att det landets lycka,; att upphörandet af de strider som så länge varit rådande och nedsatt Portugal bland Europas folk, — vi kände, att bästa medlet att göra ett slut på dessa olyckor och au framkalla utveckveckling af landets bjelpkäkor och välstånd, skulle Vara, att bereda det de ovärdeliga fördelstna af en fri konstitution. Derförs, tinkande att det parti hade rätt, som : höjde dt konstitutionella baneret, understödde vi dess sak och afslöto en traktat melan Esgland, Frankrike, Spanien och Poctugal, i craft hvaraf, med härsmakt, Don Miguel skul!e utesluas och Donna Maria uppsättas på Portugals thron. Jag tror detta var rätt och kan försvaras; men ru så säger man mig, aut det icke lyckats, och erDrar om att redan 1847 en anvan insurrektion upptått i Portugal och en ny mellankomst, alldeles såom hade denna skedt i en motsatt rigtving. Nu kan väl ingen man med sundt förnuft supponera, att då nan planterar fria institutioner i ett land, der inga idana förut vuxit, de skulle på en gång uppnå sin ulia växt och genast bira bästa fruzgt. Det fordras id för att uppfostra menniskor till det representaiva styrelsesättets sjelfförvaltning. (Hör!) Det forIras tid innan de styrande underkasta sig det styelsesärtets kontroller, och man fianer ofiast i första jörjan af det konstitutionella regeringssättet, att om epresentanterna fara fram med mindra moderation ch klokhet i utöfningen af sitt kall, regeringens med emmar å sin sida, obelåtaa med de-band man lagt å dem, söka att kringgå eller rent af upphäfva förattningen. Hela veridshistoriens och detta landets istoria mer än något annat, är full af bevis på enna erfarenhet. Men har. Portugal haft någon Srdel?, Dess konstitution bar väl ej kunnat verka å välgörande som Englands, men om man jemör Portugals belägenhet nu med hvad den var un: er enväldets tid, så, ehuru det finnes mycket ännu tt afbjelpa, skall jemförelsen lända till nutidens förlel. Hvad vardet som hände 4847? Jo, Portugals sgering var i en stor fara, begärde hjelp från Engand, och påkallade äfven på grund af traktaten, LA a mh Flen AA EF.