seendet åtminstone, sätter det nationella främst icke längeseden förbjudit hvarje person af si kallad god ton att vare sig i skrift eller tal begagna sig af främmande ord, när språket eger tillgång på sådana, som motsvara hvad man vill uttrycka. Och hvem vill icke vara på modet? Hvem vill icke vara, åtminstone ge sig ton af att vara. af god ton? SKE Den sjuttonårige var således temligen sat och det syntes, vid första ögonkastet på honom, att flitiga kroppsöfningar, i förening med en blomstrande helsa, hade utvecklat hans lemmar, härdat dem och gjort dem symmetriska. Hans längd kunde vara ungefär 111, qvarter; bröstet var ovanligt högt och axlarna af en, för en så ung gosse, ovanlig bredd. Icke heller hade lifvet, ehuru smidigt, denna ängsliga spinkighet, som man vanligen anmärker hos ynglingar. Och hvad ansigtet beträffar, var det, utan att egentligen kunna kallas vackert, temligen regelbundet och på sitt sätt intagande, ehuru besväradt, om man så får uttrycka sig, af en öfvermåttan stor rörlighet, som skulle utgjort en porträttmålares förtviflan. y icke två sekunder efter hvarandra blef detta blomstrande anlete sig likt, utan skiftade uttryck lika ofta, som de stora, granna, melerade ögonen blinkade. Dessas blickar och dragen omkring munnen stodo beständigt i den fullkomligaste harmoni; och en hvar, som fåstade ringaste uppmärksamhet vid detta underbart rörliga ansigte, utbrast ovilkorligt, eller ock tänkte för sig sjelf: Detta måste vara en utmärkt qvick gosse.