ing, ögon för detta förbiseende och yttrade till sin sondotter i vresig ton: Besvarar du icke din kusins helsning, Sigrid. Jag har icke hört honom helsa på mig, min nådiga farmor,,svarade den unga flickan, utan att se upp från sin båge. 4 Nå, så gör jag det om igen, sade Clas Aminoff: med komisk min, och började af alla krafter skrika de samma orden som nyss: Tjenare, kusin Hvitsippal Tjenarinna, kusin Urväder! svarade Sigrid lugnt. 3 Alltid käbbell, utbrast öfverstinnan harmsen. Sigrid är då alltid pikant. Behöfver Clas heta Urväder? Behöfver då jag heta Hvitsippa? frågade flickan. Z Hmi! sade gamman med en knyck på nacken. — Omdu hade någon vänlighet och icke vore ett trästycke, som du dock alltid är, så ackade du din kusin, för det han har den böfligeten att benämna dig hvitsippa. Du kunde, sanning, få heta något vida mindrå vackert. Jag förstår icke farmors mening, sade Sigrid, ästande sina stora, sköna ögon på den talande. Jag menar, återtog denna, att då Clas aallar dig Hvitsippa, sker det med afseende Då din hvita klädning. Alluderar han deremot vå ditt bleka, färglösa ansigte, så blir det gerast en artighet af honom, att likna dig vid n blomma; ty... i sanning är du icke bra itet blomstrande, min flicka., Farmor har ju alltid sagt, att röda kinder e så borgerliga ut, yttrade Sigrid med ett nt leende. Dessutom ..