Aftonbladet – 19 juli 1850, sida 2

AN tänka!... just som du skulle vara en sådan ordningsmenniskal, Icke utan mycken, ehuru dold, förtrytelse lyftade Sigrid katten från golfvet, der han stod bredvid henne, strykande sig af och an mot foten af stolen på hvilken hon satt... Hon lade honom under bågen i sitt knä, på hvilken trånga och obeqväma plats katten vände sig flera gånger omkring, samt lade sig sedan ned och började att högljudt spinna. : Min stackars kurre!, suckade öfverstinnan helt gråtmild. ö : Vet hennes nåd, att muffen blir rätt vacker, om den bara blir ordentligt sydd, yttrade nu fru Gragnon, pekande på arbetet i å x knäbågen ). HT DOTTERSONEN. Hennes nåd bann ej svara på madame Gragnons anmärkning, ty dörren mellan salen och förmaket öppnades i det samma och en yngling inträdde. : Ö Denne yngling, eller gosse — hvilketdera man bör kalla honom, ty han var blott sjutton år — var lång till växten och för sin ålder temligen satt, eller robysl, som vore ett vida uttrycksfullare ord, så vida det icke vore fransyskt, och så vida modet, som i det bhän) På den tiden brukades muffår åf siden, belt små och stoppade med vadd. Somliga hade dem helt enkelt af svart eller kulört sidensars; men de grannaste voro af hvitt atlas, med schatör eller bandsöm. I alla krokar och svängningar på mönstret. anbringades paljetter, kantiljer, straser och folium, allt i en brokig blandning.