Aftonbladet – 19 juli 1850, sida 2

soda farmor sagt henne att Guds namn icke år missbrukas? Och sedan... att jag icke skulle se skillnaden på färgerna! .-Quelle imvertinence!n ; En ny personnage inträdde härvid och afbröt, för några ögonblick, den tråkiga scenen. Denna personnage var dock fyrfotad. Någon derute i salen hade, nämligen, glänat på dörren och släppt ned en af hennes nåds tre favoriter, den stora grå katten, som amande sprang öfver golfvet och upp i knäet på fröken. Den unga flickan jagade honom, med en hastig rörelse af motvilja, åter ned på mattan, som bestod af idel klädeslappar, konstigt sam manfogade. ; När öfverstinnan såg hur ovänligt en af hennes fyrbenta favoriter behandlades, blef hon atom sig af vrede och ropade: -Hvad nu, Sigrid? ... jag tror du slår katten ? : : . Visst icke, farmor: jag bara körde honom ur knäet. : Det är onödigt. Hvar menar du det stackars lilla kräket skall ligga? ... På bara mat tany kanske? Lyft upp honom i knäet igen, och det genast. i Men, nådiga farmor ... min hvita mMorgonklädning ... ena Ån sen då?, ; Den blir så smutsig af kattens tassar. .: och farmor tål ju aldrig att jag är fläckig och slarvig. Prata inte nu, utan gör som jag säger. Kan