Aftonbladet – 18 juli 1850, sida 2

LECPEULCULS på Ds,00: STORBRITANNIEN ocH IRLAND. Hertigen af Cambridge har afiidit kl. half 40 aft. d. 8 dennes. Gickten hade slagit sig i magen. Hertigens dotter, arfsiorhertiginnan af Mechlenburg Strelitz, hade ankommit följande dagen om morgonen; för sent att finna fadren ännu vid lif. Hr Kings motion om rösträttens utsträckniog ij Irland bar blifvit i underhuset afslagen med 4159 röster mot 400. Underbuset afslog förslaget att återkalla beslutet om brefemottagaings inställande på sönoch helgdagar, men biföll ett amendement af lord John Russel, att en kommitt skulle yttra sig om medlen att afbjelpa olägenheterna af ett sådant icställande. : TYSKLAND. Hufvudinnehållet af den preussiska noten till de tyska staterna angående fredsslutet, är enligt Hamburger Nachrichten följande: Uti inledningen omtalas först Preussens tidigare sträfvanden att återskänka Tyskland freden, och att ordna Holsteins förhållanden till Slesvig, i öfverensstämmelse med förbundsrätien. Det frambål es, att Danmark, i slutet af år 1848, sedan Palmerstons fredsförslag blifvit förkastadt af båda parterna, föreslog det oafhängiga Slesvig, och att England gillade denna basis, samt slutligen att Centralmakten biträdde! densamma i Februari 1849. Denna basis, som lades till grund för fredspreliminärerna i Berlinertraktaten af den 10 Juli 1849, blef der-, efter tillämpad på ett högst skiljaktigt sätt af. Danmark och Preussen, så att man icke kunde komma till någon enighet, icke ens om Hol-! steiss och Lauenburgs framtida ställning till Tyskland. Derföre föreslog Preussen, för att göra ett slut på krigstillståndet, den 17 April, detta år, genom herr von Usedom, en enkel fred med ömsesidigt förbehåll af alla rättighe-) ter, och på denna grundval, med tillägg af: några närmare bestämmelser om sakens vidare gång, har fredstraktaten af den 2 Juli blifvit afslut: d. Noten omtalar vidare, att freden icke är en! separatfred med Preussen, utan afslutad af nämnde stat i dess eget och i det Tyska Förbundets namn. Preussen har öfverhufvud i: hela affären handlat uti förbundets namn och: har ansett sig Förpligtadt att vid fredsslutet icke afvika från denna ståndpunkt. Den provisoriska Centralstyrelsens, och enskilda staters sednare invändningar mot de berlinska preliminärerna, bidrogo dertill, att man tog sin tiliflykt till den simpla freden. Det syntes! nödvändigt att bringa krigstillståndet till slut, emedan ett definitift afgörande med vapen, icke var att hoppas. Vid förnyande af fiendtligheterna var en väpnad intervention att befara, då nästan alla icke-tyska makter tagit parti för Danmark. Den omtvistade rättsfrågan har icke blifvit afgjord genom den afslutade enkla freIden; emedlertid äro hertigdömenas,af förbundet i beskydd tagne rättigheter, samt förbundets egna rättigheter fullkomligt garanterade, och när nu hertigdömena sjelfva hafva att af-: göra saken med Danmark, så befinna de sig dervid å ena sidan i en mycket fördeaktigare ställning än 1848, och å andra sidan kan man, med hänseende till den af hertigdömena visade försonlighet, ännu städse hoppas på en fredlig öfverenskommelse. ) Härefter analyserade noten fredstraktatens Jinnebåll. De tvenne första artiklarna innehålla de vid dylika traktater sedvänjeliga formler. Den tredje artikeln, med dess ömsesidiga förbehåll af alla före kriget bestående rättigheter, langår isynnerhet de, om hertigdömenas förhållanden från den 17 Sept. 1846 intill krigets lutbrott, fattade förbundsbeslut. Status qvo lante, hvartill man, vid sakernas närvarande ställning måste gå tillbaka, är ännu särskildt förbehållet, genom en förklaring af hr von Usedom. : Den fjerde ariikeln angår det sätt hvarpå — städse under förbehåll af förbundets rättigheter — den ännu oafsjorda stridsfrågan mellan parlItierna sjelfva nu vidare skall utveckla sig. Först är, å Danmarks sida, verkligt törsonliga meddelanden till hertigdömena, utlofvade. Leda icke dessa till målet, så skell landsherren, på en annan väg, söka ,återupprätta utöfvandet laf sin legitima myndighet,, medan hertigdömena söka försvara sina landsrättigheter. Men Jom fred skall råda mellan Tyskland och DanI mark, så har det förstnämnde en förpligtelse latt, så vidt fråga uppstår att afgöra den Sleslvigska frågan genom vapenmakt, förhindra det tyska förbundslandet Holsteins deltagande i Slesvigs krig mot Danmark. Detta kunde efter omständigheterna blott ske genom vapenmakt; och för att icke använda sådan mot ett tyskt land, tillåter förbundet hertigdömenas bestående okrigiska solidaritet (d. v. s. den oåtskiljeliga Islesvigholsteinska armen — sådan som den nu består, och sådan den genom vidare utskrifningar ytterligare kan blifva förstärkt — förfäktar oförhindrad af Tyskland, hertigdömenas laf Förbundet förbehållne landrättigheter mot Danmark.) Detta medgifvande betingar nödvändigheten att ett undantag från den mellan ITyskland och Ho!stein bestående krigiska soli-Idaritet, som måste medgifvas konungen hertigen, nemligen: ctt kunna uls:räcka sina krilgiska operation r från Slesvig till Holstein, till Iförbundsområdet. Likväl är detta medgifvande -Iblott vilkorligt. Konungen-hertigen har nemligen, för att återupprätta sin legitima autoritet i Holstein, att först vända sig till förbunIdet med ett meddelande om sina afsigter och lviskor, med hänseende till landets lugnande. Efter den afslutade freden kan förbundet na;turligtvis icke afvisa konungen-hertigens anIdraganden i denna sak, ehuru, före fredsstutet, ribr v. Bölow, hvars mission hade till syfteatt I I återupprätta utöfvandet af den landsherrliga autoriteten i Holstein, icke kunde antagas af förbundskommissionen i Frankfurt. Om emedritertid förbundet, hvars kompetens härvid är förbehållen, efter dessa andraganden skall in lgripa, elter låta saken utveckla sig sjelf vidare i nvoellen Nnarierna. Ööfverlemnas till förhundets