Aftonbladet – 17 juli 1850, sida 4

Kasten en blick på dessa rader, j, hvars bjertan klappa mot hvarandra af en ren och helig kärlek, men i eder husliga sällbet saknen föremålet för edra innersta önskningar, uppfyllelsen af edra ljufvaste drömmar, en späd mot eder ömt räckt famn, en oskyldig tacksamhetens varma språk jollrande tunga. På detta sätt räcker eder en faderoch moderlös tvåårig medborgarinna af verlden, som snart kanbända förlorat den enda vän, som vårdat hennes tidigaste barndom, sina späda händer och bönfaller att ni måtte fatta dem och leda henne på den farliga vandringem genom tiden. Hennes former äro för fina att alltför oblidt böjas under det gröfre arbetets tunga bördor, hennes ansigte för ädelt och välbildadt för att i eländets och vanvårdnadens boningar präglas af nödens bleka rosor eller fläckas af brottens och lasternas vanställande lyten, Skynden eder, j ädle verktyg i Försynens hand, att rädda der