Aftonbladet – 17 juli 1850, sida 3

detta arbete utkommit, skal: säkert hos hvarje musikvän biifva desto välkoznsre, som det är af dubbei användbarhet: man kan nemligen ;spela klaverutdraget som ett helt för sig, och jemräl begagna det såsom piano-ackompagnement till sången, emedan äfven sångpartituret serskildt medföljer. —U— RÄTTEGÅNGSOCR POLISSAKER. Af brist på utrymme hafva vi måst tilli dag uppskjuta refererandet af den förliden mindag fortsatta ransakningen med suderanden Borg i anledning af bans föredrag i Arbeiareföreningen, hvilket mål väckte serdeles intrasse hos de talrika åhörarne. Hr: Borg, som vid ett föregående tilifälle förklarat sig vara alldeles oerfaren i rättegångsväg, framträdde nu med något mera mod. Till en början anhöll han, att aktor, stadsfiskalen de Berg, måtte åläggas uppge den, som angifvit saken, till hvilken anhållan flere i målet afhörde. vittnen uppmasat honom, emedan de voro a:gelägna derom, att någon rnisstanke om angifvelse icke måtte hvila öfver dem, och ansåg hr Borg, att hans begäran vore så mycket billigare, som hr de Berg, hvilken icke åhört föredraget, ej kunnat hämta den detaljerade berättelsen derom i luften, hvarjemte hr Borg förmenade, att hr de Berg sjelf såsom embetsman borde vara angelägen om att afskudda sig en hos minga möjligen uppstående misstanke, att han begagnade angifvaren till vittne. Hr de Berg svarade härpå, att han häm tat anledning till avgifvelsen af det referat öfver föredraget, som stått att läsa i tidningen Reform, hvaremot hr Borg invände, att hvarken första eller andra frågan i anvgifvelsen innehållits i nämnde referat. S-dan hr de Berg i anledving deraf vridit sin uppgift sålunda, att angifvelsen gjorts på grund af den; berättelse, som dagen efier det föredraget hölls var ett allmänt samtalsämne, och att han sjelf iklädde sig angifvareansvar, afsade rätten efter öfverläggning det beslut, att hr de Berg icke kunde åläggas uppge angifvaren. I Som vittnen voro till i går inkallade förre renskrifvaren Johan Petter Svensson, skräddaren Stolbin, vice notaren Franz Sjöberg och guldsmedsgesällen Hasselqvist. På fråga till hr Borg, om han mot någon af dessa hade någon jäfsanmärkning, förklarade han, att, bvad anginge hr Svensson, han ansige det vara tillräckligt skäl till jäf, att tidningen Morgonbladet, för hvilken br Svensson vore ansvarig utgifvare, genast efter det första förhöret i poliskammarren hållits och långt innan protokollet blifvit justeradt, gjort en vidlyftig berättelse om hvad som förekommit och uttalat sin förkastelsedom öfver det bällne föredraget, hvarförutan nämnde tidning flere gånger; med hätskhet utfarit mot br Borgs person; hvilket allt han förmenade utvisa en sådan fiendtlighet hos den ansvarige utgifvaren, att han icke borde tillåtas få vittna i målet. Morgonbladsgerantem, som tycktes angelägen om att få vittna, anförde, det han för! ingen del vore fiendtligt sinnad mot hr Borgs per-. son, och att hvad Morgonbladet innehållit om före-, draget .stödt sig på det referat derom, som stått att läsa i tidningen Reform. Denna hr Borgs jäfsanmärkning tlef af domstolen afslagen. Ofvannämnde vittnen fingo derefisr på ed höras. , Alla utom hr Svensson afgåfvo berit e:ser ungefär i öfverenstämmelse med de förat i målet afhörde vitt-, nena (se Aftonbladet för den 9:de dennes), hvaremot, br Svenssons betättelse stod i strid med hvad alla andre i målet hörde vittnen hafi at förmäla, men var dock mildare än hvad han vid polisförhöret yttrat. Han berättade nemligen, att han, sittande på en plats, der han kunde väl uppfatta hvad som ytras, åhört hr Borgs hela föredrag, som börjats kl. mel-: lan 8 och 9. Hvad första frågan anginse, hade han icke hört något med densamma formellt lika, men väl i samma syfining, och påminde han sig bestämdt. hafva hört uttrycket: Af da persocer, som begsgc nat sig af tron på den utlofvada Mossi.s. har ingen lyckats eller kunrat lyckas bättre än Christus,. Så-. soma skäl härför hade åberopats det högre kunskaps-. mått, som han inhemtat hos, efter had han ville l minnas, Egyptierna. Han förklarade derjemte, att han icke hört uttrycket: bedragit sina samsidep. — Andra frågan besvarades likaledes dermed, att; ban icke kusde påminna sig hafva hört ett fo.mellt lika yttrande, men väl i samma syfte ning. Uttrycket, att Gud står i fienduligt för hållande till menniskan,, hade han hört två gånger; under föredraget, första gången då hr Borg gjort en , spost af judarnes religiösa öfvertygelse, men andra j gången såsom hr Borgs egen åsigt. — Tredje frå2, om Borg yitrat: då Gud skapade mennaiskan, förjagade han henne ur sin fomun, besvarades dermed, at vittnet hört detta ordagrannt, och tog vittnet på sin ed, att orden så till sägandes, hyvil-! ka hr Borg påstått hafva i meningen influtit, icke förekommit. På fråga, om föredraget i allmänhet varit lasteligt mot högsta väsendet, svarade vitinet, att han funnit der orätt att förneka Gud, men att han icke kunde säga, att föredraget varit lasteligt, emedan det i sådent fall skulle tillskrifvit Gud dåliga egenskeper. En annan fråga, om föredraget åsyftat en framställning af judernes seligiösa föreställning eller varit ett uttryck af Borzs egen öfvertyelse, besvarades så, au hr Borg börjat med en expos af judiska religionen, hvarusder det i tredje frågan innefattade yttrandet, som rörde syndafal let, förekommit, men av hr Borg yttrat sig enligt 1:a och 2:a frågorna längt efter det exposten var slutad, hvarföre vittnet icke kunde annat än anse det såsom uttryck af hr Bargs egen öfvertygelse. Borg förklarade missnöje mot domstolens beslut, att ej ålägga aktor att uppgifva angifvaren, samt mot beslutet, att Svensson skulle få vittna i saken. Milet nppsköts till den 22 d:s, då flera vittnen skulle höras. — I natt kl. !, 42 påträffades af patrullen på Stora Bondgatan å Söder en mansperson, liggande på gatan och öfverhöljd med blod. Den sårade medtogs till närmaste fältskärsstuga, der det upptäcktes att hans venstra hand var nästan klyfd af ett knifshugg, samt att han hade flere skurna sår i ansigtet. Mannen affördes genast till lasarettet, der han i dag efter återfådd sansning förmått uppgifva namnet på den som tillfogat honom dessa skador, hvilken person polisbetjeningen fått tillsägelse att eftersöka. — Förre korrektionisten Csirl Theodor Jerngren, som varit misstänkt ait thorsdagen den 44 dennes hafva föröfvat en inbrottsstöld uti huset J2 8 vid Drottninggatan hos en derstädes boende enkefru, anträffedes sist). gårdagsafton af polisbetjeningen util: Stora Vattugränd å Norr, hvarvid han tog till flykten, och, då flere personer sökte hindra honom, förI: svarade sig med en större täljknif, men greps slutligen uti huset 4 9 vid Brunkebergstorg, samt affördes derifrån till Kastenhoffshäktet. i — I dog på morgonen uppflöt i sjön vid Kräftriket utom Roslegstull, liket af en okänd mansperson, klädd i brun rock, skinnbeklädda byxor och bli väst. Liket synas hafva legat blow en kort tidisjön och är affört till bårbuset vid rådstugan. Linköping. Å Åkerbo häradsa!imänning har en skogsuppsyningsman Fogelgren funnits död med krossad hufvudskål. En torpare, som al F. flera gånger varit tilltalad och nu ånyo stämd för skogsåverkan, har för hustru och barn erkänt sig vara banemannen och derefter från orten försyv: it. To ons Lv: sw oo AA AA a ee 4 r D : I (0 mm mm —— OK HH ARA RK mM As AA ID I MA AV —