Aftonbladet – 16 juli 1850, sida 3

Ofverstinnan tvärtystnade. Jag förstår! inföll madame Groguon — pen sondotter, som bar råd att hetala för sig så, som fröken Sigrid ... Inga inpertinercer, om jag får ben, föll öfverstionan henne i talet. Ni tror således att jag, endast för den stora betalningens skull, behöll barnet bos mig? Visst icke! Jag hade lika gerna oeh lika ogerna gjort det ändå — i alla hänseenden. Men — jag ville säga att — uppfostran af en så rik flicka — ämnad att en dag intaga en högre plats i samhället — var ansvarsfull och maktpåliggande, samt att jag, utan skryt, fönn mig sjelf fulikomlig vuxen detta kall, hvilket jag åt ingen annan vågade anförtro.n N . ,Det är ju ock hvad jag menar,, återog fransyskan, just min mening, bennes nåd; och det skulle på det ömmaste smärta mig, om hennes nåd förstode mig annorledes.n Nå, nåp, återtog öfverstipnan i blidkad ton. Men, för att återkomma till Sigrid, så får jag lof att säga, mia bästa madam Grognon, att vi båda, så väl ni som jeg, skörda ganska ringa frukter af våra förenadehemödanden med henne. Hvad kunskaperne beträffar så — kan jag säga att jag är temligenbelåten; och på de år, som ännu återstå, medhinnes väl att göra henne temligen skicilig; men — för öfrigt. Hvilket gaucherie, hv.iken nonchalance i gång och ställningl, Om förlåtelse, fru öfverstinnar, yttrade madame Grognon,, hvad ställningen och gången ingår, så börja de båda, att bli oklauderliga Fröken håller sig temligen rak, nu, sedan hon ;yenne timmar om dagen fir begagna den nya bröstbågen och det. nya halsjernet, som jg enligt hennes nåds befallning, sjelf gifvit ritning till; och fötterna för hon nu mycket bättve, efter att af den nya fotklofvan hafva vant sig att hålla dem utit