Aftonbladet – 16 juli 1850, sida 3

dock blifvit henne ett klent räddningsmedel ur den i sanning kritiska belägenheten, så vida icke eit annat oförmodadt erbjudit sig. Dörren mellan sängkammaren och förmaket öppnades vemligen, och en ung flicka med ett skönt men biekt ansigte inträdde. Hon var, i likhet med de båda äldre damerna, klädd i en hvit morgondrägt, efter den tidens besynnerliga mod, jåvglifvad och mycket urringad, hvars mjella linovg i hvithet knappast öfverträffade den unga flickans fina, välbildade hals. Pocherna, en af den tidens löjligheter, voro icke glömda, fastån klädseln utgjo de blott en morgondrägt. : —— Tenez vous droite, trademoisellel ropade fransyskan till den för sin ålder ovanligt lång2, ehuru nästan oformligt smala flickan. Att denna uppmaning var fullkomligt öfverflödig och framstäld endast i afsigt att göra sig grön, som max säger, fär temligen säkert; ty alldeles tillräckligt rak var den fjortonåriga, fastän hennes hållniog var: ledig och hon icke, såsom beanes värda farmoder, liknade en frusen fisk, såsom fru Schröderheim en gång skref, — Flickan kastade en skygg blick på nåden i soffan. Sigrid! ropade denna och vinkade med sin knotiga hand. Den tilltalade närmade sig på sina höga slacksr; men det syntes att hon bäfvade, ty 1ennes nyss nästan mirzorhvita anlete öfversjöts af en skär rodaad. Får jag sex, sade gumman, mönstrande henne med genomträngande blick. Jo, jo— ag kunde mest tro det, Gön ej att ständigt hafva något snedt på dig — det är så vackert, det, för en upg dam. Den ena engageanten vänger ju mycket längre ned, än dem andra. — Och halfbard.ken, sedan — se bur den er ut — är det icke en stor smutsflåck på len? Förklara mig det, min fröken.n