Aftonbladet – 15 juli 1850, sida 2

MILITAR-AFDELNING. Läsaren finner här nedan en afbandling rörande försvarsverket, som vi med allt skäl tro oss kunna rekommendera, såsom varande af högt intresse; icke blott för det förslag densamma innehåller till försvarsverkets ordnande enligt ett system, hvarmed författaren afsett å ena sidan en mera effektif tjenstbarhet och å den andra på samma gång en betydlig besparing åt statsverket, utan äfven för öfversigten af vår krigsförvaltnings historia under de sista fyratio åren, och kalkyler öfver kostnaden deraf. Författaren, hvars bekanta namnsignatur återfinnes i slutet af artikeln, torde dessutom lätt igenkännas genom sjelfva innehållet, då sannolikt blott få i vårt land hafva vinnlagt sig om en lika noggrann kännedom i detta ämne .eller hafva det, såsom man säger, så på sina fem fingrar som han. Den historiska delen af detta arbete utgör ett så sammanbundet helt, att vi icke vilje förminska intresset genom något utdrag derur på förhand. Hvad emellertid med visshet kan sägas är, att en så fullständig tablå i så sammanträngd och tillika populär form icke tillförene varit framlagd för publiken, och om denna tablå icke egentligen kan kallas lysande, om man framförallt måste något häpna öfver de enorma summor, som utgått blott i lillökade utgifter till försvarsverket, utan att hvarken den stridbara numerären af manskapet blifvit väsendtligen ökad eller bristerna i materielen på ett önskvärdt och behöfligt sätt afhjelpta, så står det i alla fall fast, att en klar insigt af och öfvertygelse om bristernas beskaffenhet utgör första vilkoret för viljan att afhjelpa dem. En omständighet, som knappt lärer kunna undgå att falla någon i sinnet vid läsningen af detta arbete, är, att krigsförvaltningen är en hushållseller styrelsegren, hvaruti konungamakten eller regeringen hos oss, mer än i något annat fack, har fria händer att röra sig efter eget tycke, utan annan inskränkning af några kontroller, än att anslagen ej öfverskridas. Örganisationer, reglementeringar och förvaltningsåtgärder behandlas deremot helt och hållet såsom regeringens ensak. Historien öfver denna förvaltning bör då kunna utgöra en någorlunda god måttstock för att uppskatta i hvad mån de hafva rätt, som så gerna framhålla den förmenta vådan och olämpligheten af folkets sjelfstyrelse och demokratiska inrättningar, men deremot påstå, att det största möjliga utrymme för godtfinnandet hos den högsta makten utgör det bästa styrelsesättet. Men vi vilja icke längre uppehålla med ett företal. Artikeln följer: Ytterligare några ord om Landtförsvaret. Redan en gång tillförene har jag offentligt yttrat min öfvertygelse vara: att lika säkert som representationsfrågan icke mera kan falla, lika säkert kan man äfven antaga, att detta pblifver fallet med försvarsfrågan, och att folkets ombud med allt mer och mer allvar skola återkomma dertill, samt att tiden är vinne att öfvergifva alla, af underordnad natur varande och från det egentliga målet afledande förändringar inom armåen, för att i stället komma till det mera maktpåliggande: Plan i sjelfva försvarsväsendels grunder och den praktiska utvecklingen deraf — allt relatift till statens tillgångar. Fortfarande äger jag enahanda öfvertygelse. De dyrbara intressen och alltför stora kostnader, som med försvarets ändamålsenliga organisation äro förenade, kunna icke länge dröja att påkalla allvarlig uppmärksamhet deråt, 0aktadt allt hvad som än må användas, för att bortblanda denna vigtiga samhällsangelågenhet. Ännu en gång kan den tid återkomma, då Sverige, uteslutande öfverlemnadt åt sig sjelft, måste genom anlitandet af egna krafter, egna medel, söka bevara sin ära och sjelfständighet. Måtte vi i tid betänka detta och, utan att låta oss vilseledas af de historiska minnena af fordna under andra förhållanden verkställda idrotter,