Aftonbladet – 13 juli 1850, sida 1

Article Image
AA Kn AO lig ne AE h da SKISSA RR. . det var icke att återgifva rätt åt sådana manniskor som advokater, läkare, litteratörer, administratörer, lofficerare, professorer, prester och öfriga embetsmän Im. fl, hvilka icke voro valmäs; åt medlemmar af H linstitutet, som likväl icke voro valmän; å: pärer af Frankrike, som likväl icke voro valmän. i Nej, den beundransvärda sidan hos allmänna rösträtten, :och — jag upprepar det — ds-n djupa, verksamma, politiska sidan hos denne rösträtt. det var .Jatt gå till samhällets sorgliga regioner, act gå till dess lägre schackter, såsom j sägen, och der uppsöka väsenden, böjda under de sociala negstionernas tyngd, de betryckta väsenden, som dittills icke beft något Jannat hopp än upproret.... (Bravo! I Det var med ett ord att gå till dessa våsenden, att ingifva dem bopp under en ny form (bravo!) och Isäga till dem: Votera! Slåss icke mer! (Rörelse). Det var att gifva en billig del af sureräniteten åt dem som ditintills icke bade haft annat än lidande! (Bravo, från venstern.) Det var att intränga i detta materiella och moraliska mörker, för att der uppsöka den olycklige, som Ji sin ytterliga nöd icke hade något annat vapen, något annat försvar, något annat bjelpmede! än vål.Adet; det var att fråntaga honom våldet och i dess ställe återgifva honom en rättighet! (Applåder från Tvenstra sidan.) Ja, den stora vishet hos denna Feb: uarirevolution, som tog evangelii politik till basis och införde den allmänna rösträtten; dess stora vishet och samtidigt dermed dess stora rättvisa, — det var icke endast att genom utöfvandet af samma suveräna makt höja I värde och sammnangjuta de bättre lottade klasserna och proletariatet; det var att i nöden, i det betryckta och öfvergifna tillståndet, i deana förnedring, som ofta gifver menniskan det onda rådet att förItvifla, säga till den olycklige: boppas! — att gå till den vredgade och säga: sansa dig! Det var att gå till tiggaren, sisom det heter, till lösdrifvaren, som man säger, till den faxige, till den nödlidande, till den arflöse, till den bedröfvade, till ustingen såsom man säger och inviga honom till I medborgare. (Långvariga bifalisrop från venstra sidan.) Se, m. h.. huru det som i grunden är rättvist, all:id afvenledes är djupt politiskt: Den allmänna rösträtten, hvilken gifver voteringssedeln ät dem somlida, tager med detsamma mordvapnet ifrån dem. Genom att erhålla makten blifva de !ugoade. Allt hvad som gör menniskan stor, lugnar henna. (Rörelse.) ? Den allmänna rösträtten säger till alla, — och jag känner icke någon mera beundransvärd fredsformel än denna: Varen lugna; j ären suveränal (Sensation.) Det finns en dag på året, då daglönsren, då arbetskarlen, då handtverkaren, då den som svettas utder dagens tunga börda, då den fauise dömer öfverheten, tager i sin genom arbete bärdads hand ministrarne, folkrepresentanterne, republixens president och säger: Makten, — det är jagI (Applåder på venstra sidan.) ; Det fins en dag på året, då den omärkligaste medborgare, då samhällsatomen deltager i hela landets jomätliga lif, då det trångaste bröst vidgas af de allI männa angelägenbeternas friska luft, en dag då den svagasie i sig känner nationalsuveränitetens storhet, I då-dea lägste i sig känner fåderneslandets själ. (Bravo lt på venstra sidan. — Skratt och buller på högra siden.) Men hvad innefattar nu slit detta, mina herrar? Hvad betyder det? Det betyder slut på våldet, det betyder slut på jden brutala styrkan, det är slut på emöten, slut på den materiella utvecklingen och börjas pi den moraliska. (Rörelse.) Det betyder, om j tillåten mig upprepa mina egna ord, insurrektionsrättens afskaffande genom den allmänna rösträtten. (Sensation.) Se der hela situationen i få ord! (Ny rörelse.) Ja, m. h.; detta förslag, som endast är frukten af ett politiskt system, gör två såker. Det gör en lag och det skapar en situxtion. Ja, en vigtig, ovanlig, ny, hotande, invecklad, förfärlig situation. Låtom oss taga den i närmare skärskådande. Turen skall snart komma att granska lagörslaget i och för sig sjelf. Lit o:s då will en början betrakta situationen! å dö Huru! Efter tvenne års egitation och pröfoingar var målet vunnet! Huru! Fred var vuoneb! Huru? det svåraste i upplösningen, sjelfva proceduren, var fuanen, och med proceduren säkerhet! Huru? methoden att på fredlig väg befrämja framåtskridandet var uppfunnen och satt i stället för den våldsamma methoden; otåligheten och vredes voro afväpnade; upprorsrättens utbyte mot omröstningsrätten var fullbordadt; de lidande klassernas, man hade accepterat det, hade accepterat det på ett saktmodigt och ädelt sätt. Den olycklige hade känt sig upphöjd genom samhällets förtroende. Den nye medborgaren, den restaurerade suveränen, hsde inträdt i staden med en ren värdighet! (Applåder på venstra sidan. — Usder någon tid hade ett nästan oupphörligt larm, tom kom; från vissa bänkar på högra sidan, blandat sig med talarens röst. Vicior Hugo gjorde en paus och vände sig till högra sidan med följunde ord:) Mina herrar, jag vet väl att dessa beräknade och systematiska afbrott, (Nej, nej! från högra. sidan; jo, jo! från venstern.) hafva till syfte att förvirra talaren, (det är sannt!) och att beröfva honom an dens och tankens frihet, samt sålunda orders frihet. (Bravo!) Men det är verkligen ett beklagligt tilltag, föga värdigt en stor församling. Jag återgår till ämnet: Det offentliga lifvet hade fattat proletären, utan att hvarken göra honom häpen, berusad eller förvirrad. Vaidagarne voro bätre för landet än festdagarne; de voro lugna dagar. (Det är sannt!) Under detta lugn hade affärerna återtagit sin förra liflighet; handeln och industrier hade åter uppbilomstrat; lyxen hade återkommit; det offsntliga lifvets pulsar . slogo åter sina reguliera slag. Man hade kommit till ett beundransvärdt resultat, Ett imponerande fredsfördrag hade blifvit afslutadt mellan hvad man kallar de högre och de lägre samhällsklasserna. (Ja, ja!) Och det är just denna tidpunkt, som j utväljen, för att äter fäla allt i fråga! Och detta afslutade fördrag, det upprifven j! (Rörelse.) Ären j då icke oordningens män? (Ny rörelse.) Huru! Hamnen var funnen! och det är j som å nyo begynnen äfventyren! Huru! Förbundet var afslutadt, och det är j som bryten det! ? Och hvarför detta våldförande af förbundet? Hyarför detta anfall midt under djupa freden? Hvadan denna öfverilning? hvadan detta attentat? hvadan denna galenskap? Jag skall säga eder det: Det är derföre att folket tagit sig friheten, att, sedan det utnämnt sådana personer, som önskades af eder (hvilket ni tyckte vara alldeles i sin ordning), att folket sadarmmmara Visade nimämna Dergtanör arm mi joka

13 juli 1850, sida 1

Thumbnail