Aftonbladet – 12 juli 1850, sida 1

INDSTRÖMS Krygdbod vid Osterlanggatan, ne AF 28 Göthgatan, vid hörnet af samma ga Sillrottninggatan; i F. R. ROSENSTRÖMS vid Kungsbacken; n; i Å. FREDLUNDS och P. M. Höörs vid Ny:rogatlan å a gångerna samma annons införes. Under 46 82 banko a traktaten, så att man blott ser uppgifna strödde delar deraf genom tyska tidningar, och dessa motsäga hvarandra. Emellertid tros, alt innan kort det hufvudsakligaste blir kändt, derigenom att de speciella punkterna sättas i verket, såsom preussiska truppernas utmarsch ur Slesvig, 0. .S. V. Uader det privata bref från Kiel skildra stämningen der mycket fredlig, beskrifves den af korrespondenterna från Hoisiein till tyska blad, såsom sehr kriegerisch,. Dermed må vara huru som helst; men noz ser det ut, som ståthåltarskapet i Hoilstein j ännu uppgifvit hoppet att få fortsätta leken: ty det har anbefallt alla tjenstpligtiges inställelse i Rendsborg, (ända till 40-årige, måste insiälla sig) och låter arbeta på de befästace orternas iståndsättande och bestyckningarnes kompletterande, samt har inrättat ett hederstecken, som skall utdelas till en hvar, som fört vapen i uppresningen mot Danmsrk, och bäras på bröstet. I Danmark har å flera orter festor hållits, och äfven offentliga högtidligheter egt rum den 6 Juli, årsdagen af segern vid Fredericia; hvilket å den sidan icke heiler är egnadt att försona partihatet. ; FRAÅNERIKE:. Frankrikes sändebud i London Droys de LHuys har blifvit mottagen med största utmärkelse af drottning Victoria. General Fabvier har i nationalförsamlingen väckt motion om att frigifva Abd-el-Kader tillåta honom vistas antingen i Alexandria eller i S:t Jean dAcre. ? Vid det nya valet till vicepresidenter i nationalförsamlingen, (hvilket omnämndes i gårdagens telegrafdepesch) var det endast Jules de Lasteyrie som icke blef återvald; i hans ställe valdes legitimisternas kandidat Benoist dAzy. Alla församlingens sekreterare återvaldes. Derefter begynte man diskutera eti förslag att använda fem millioner francs på åkerbrukskolonierna i Algier. De första artiklarne antogos utan vidare debatt, men art. 4, som ställer kolonierna under den militära myndigheten, angreps af Barraull, som yrkade upphäfvande af militärregeringen i Algier och införande af municipaladministration. Högra sidan tillät honom knappast tala och då krigsministern general dHautpoul uppstod och förklarade att det var nödvändigt att bibehålla militärregeringen, isynnerhet efter dena nyligen uppdagade sammansvärjningen, förkastade man ge Barraultsamendement med stor majoritet. Arresteringar fortfara i flera sydliga städer, i följd af nämnde sammansvärjning. Oaktadt nästan alla tidningars motstånd, troddes det likväl att det nya lagförslaget mot pressen skulle gå igenom. Den sednaste telegrafdepeschen från Frankrike är af följande innehåll: Paris den 5 Ju!i. Lagförslaget om arbetareassociationer har genomgått andra läsningen. Diskussionen om det nya lagförslaget mot pressen är utsatt till måndagen (den 8 dennes). Till och med sjelfva Constitutionnel förklarar sig deana gång mot detta ministeriella lagförslag. Persigny har återrest till Berlin. Femproc. 94,95; treproc. 57,05. TYSKLAND. En korrespondent till Indpendance belge, yttrar följande om Tysklands ställning: Aldrig har Tysklands ställning varit bekymmersamtinare än nu. Jag talar här icke om tyska folket, utan om dess regeringar. Det är sannt, att det revo!utionära partiet öfverallt har förlorat modet och är undertryckt, tmen aldrig har ovänskapen mellan Wien och Berlin varit större än nu. Dessa tvenne hof hafva intagit en sådan position emot hvarandra, att deras värdighet ej tillåter någon af dem att göra ett steg mot det andra. Ett enda medel kunde sluta tvistigheten. Detia medel är krig. Såväl i Berlin som i Wien är man af denna mening, men på båda bållen har man bestämt sig för att undvika detsamma. För det första gifs det en man, som icke vill att man skall föra krig: det är kejsar Nikolaus. Dernäst fruktar man, såväl i Berlin som i Wien, för att gifva den för ösonblicket qvästa men icke tillintetgjorda revolutionen spelrum. På båda sidorna är man således vacmöktig. Man kan hvarken räcka hvarandra handen vill försoning eller slåss med hvarandra. Och likväl mäste en af dessa makter föra krig för att kunna upprätthålla sin existens. Behöfver jag väl säga, hvilken? År det ej klart för enhvar, som tagit kännedom om den så invecklade tyska frågan, att Österrike, såvidt det ej griper till svärdet, skall drabbas af ödet, att blifva afsöndradt från Tyskland. Preussen vill ej angripa; det kan förblifva i sin försvarsposition, och går derföre sin egen väg. Det söker bilda ett trängre förbund, ty det vet, att den dag detta förbund är organiseradt, skall hela Tyskland, med undantag af Österrikes tyska provinser, blifva preussiskt. Om man nu frågar. på hvilken sida rättvisan befinner sig, så kan man icke annat än medgifva, att densamma är på Österrikes sids, ty denna stat upprätvihäller förbundsrätten och traktaterna, medan Preussen tilliatetgör dessa, och blott har ett mål: att med rätt eller orätt bemäktiga sig regeringen öfver Tyskland., Konungen af Sachsen har sjort ett besök hos konungen i Preussen, på lustslottet Sansscuci som tros komma att hafva till följd en ministerförändring i Sachsen. Samtidigt med konungen af Sachsen har arfstor-bertigen af Mechienburg-Strelitz och hans gemål gjort ett besök vid preussiska hbofvet; Om telegrafväsendet i Tyskland berättar ett tyskt blad följande: Den storartade uppfinningen af elektromagnetiska telegrafer har redan funnit ett vidsträckt användande i Preussen, att detta Jand kan derutinnan täfla med de flesta andra stater. Telegraflinier äro redan arlagda från Berlin till Aachen, Frankfurt am Main, Hamburg, Stettin, Bresslau och Oldenburg, hvilka la stå till publikens tjenst. Linien till Oldenburg tår i förbindelse med de österrikiska linierna, och nom kort skall en oafbruten linea ledas ända till let Adriatiska hafvets kuster. Den 4 Oxkt, inträder en öfverenskommelse, mellan Presssen och Belgier, om garanterar telegrafliniens fortsättning till Ostende, amt till den franska gränsen; och den franska re