Aftonbladet – 11 juli 1850, sida 2

m. m. utkräfva dels grekiska regeringens samtycke till åtskilliga under Englands beskydd stående personers fordringar af penningar, dels upprättelse för tillfogade våldsamheter; men den egentliga meningen med detta ogillande var, att tvinga lord Palmerston att afträda och i hans ställe få en utrikes minister af Torypartiet, som då sannolikt skulle i de utländska förhållanderna följt samma riktning i handlingssätt att göra gemensam sak med absolutismen på fasta landet emot de liberala idgerna, som Englards mäktigaste tidning, the Times, under de sista två åren följt i sina ledande artiklar. Utgången af debatten hos lorderna väckte en oerhörd sensation öfver hela Storbritannien, och ifrån alla håll yrkades på nödvändigheten för de valda representanterna, att genom ett votum i underhuset upprätthålla ministrarne emot nämnde attack. Af sådan anledning tillkom hr Ro2bucks motion och den piföljande debatten, som fästat hela Europas uppmärksamhet. Vi hafva ofta beklagat, saknaden af tillräckligt utrymme till ett utförligt återgifvand: af de vigtigare debatterna i engelska parlamen!et och franska mnationalförsamlingen, men sällan bade vi så lifligt som denna gången önskat att kunna underhålla läsaren med frarsställningarpe underhuset öfver ifrågavarande ämne. Många af dessa tal äro måästerstycken i den praktiska statsmannavältaligheten, som ganska väl kunna ställas vid sidan af forntidens yppersta pro duktioner i det bänseendet, och om Roebucks sal yttrades nyss i en ansedd tidning, att kanske aldrig tillförene en så cffektrik framställning blifvit gjord inom Westminster Halls murar. Men olyckligtvis hafva dessa tal hvardera räckt fiera timmar och upplaga eit antal epaiter i förhållande dertill i de stora engelska bladen, så att deras återgifvande i öfversättning, om man ej uteslutande dermed :-vilie upptaga Aftonbiadet, skulie räcka i flera månader. Alideles förbigå dem kunna vi dock icke, utan skole meddeia det hufvudsakliga innehållet af ett par deribland, samt först och främst af lord Palmerstons sisom på en gång innefattande ministerns egen officiella förklaring och varande det som ansetts innehålla de fullständigaste upplysningarne. Vid meddelande af detta tal kan man visserligen anmärka angående Englands utfändska politik, ait den liberala medelväg, som lord Palmerston säger sig hafva sökt försvara för att upprätthålla de konstitutionella id ernas makt, ty värr icke hindrat reaktionens fullständiga framgång samt Rysslands och Österrikes öfvermakt att göra sig gällande nästan öfveralit på kontinenten, ej heller synes hafva iedt till den minsta afprutning på de gamla dynastiska anspråken. Men icke förtby bar lorden der oförbehållsamt uttalat vissa hufvudgrundsatser i afseende på betydelsen af en konstitutionel regering i vår tid, hvilka, enär de ej blott bestå i ord, utan tillika äro ett uttryck af politiska sederna i Storbritannien, äro ika förtjenta att upptecknas till minnes hos varje nation, so.a kan göra anspråk på poliisk frihet, som de skola låta missljudande för. ut allenastyrande och ella kamarillor i verllen. Man får derjemte af samma tal serdeles ntressanta upplysningar om de intriger, som varit rådande vid grekiska hofvet, och hvad lord Palmerston nämner angående den lille konung )ttos halsstarrighet, att under skenet af en konstitutionel yta vilja bibehålla en fullkoralig absolutism i verkligheten, lemnar ett ganska märkigt prof på den karakter, som man på flere undra ställen återfunnit hos de europeiska furtarne. Vi skola i morgon meddela lord Palnerstons tal. te