sÖTA CLAS. SKIZZ FRÅN GUSTAF III:s TIDEHVARF. I. KONUNGENS LEVER. Det mer än besynnerliga bruket af en kunglig eller furstlig s. k. lerer, ett bruk;som förmodligen uppkom vid det mot slutet af medeltiden ända till sagolikhet strålande burgundiska hofvet, och som sedan spridde sig till de flesta europeiska hof och der genom sekler bibehöll sig, iakttogs med mycken noggrannbet af den ika praktsom etikettälskande svenske konungen Gustaf III, hvilken, ensam med sina vänner och gunstlingar, stundom kunde låta konungsligheten försvinna ända derhän, ati de måste vara på sin vakt för att icke glömma att ban bar purpurn, men som deremot vid alla tillfällen, då det gällde offentlighet, var ända till ytterlighet noga om majestätets äfven aldra ringaste prerogativer. Till Stockholms kongl. slott hade, på en Ovanligt kal! vintermorgon år 1786, en talrik skara af manspersoner, dels åkt, dels låtit bära sig i porichis, dels färdats med apostlahästar, såsom man plägar säga, då man gående begif ver sig till något stille T:ll audiensrummet, eller drabantssl p, b utavför konungens stora sänka e frin öster, ve ster, söder och norr til I en mängd undersåter, dock alla af adlig :d, ty på en lever fick ingen ofrälse infinna sig. Dock väl der, som innan kl. 1, 9 hunnit uppför de breda trapporna och in genom de böga dörrarne; ty de som sednare anlände måste, om de voro af ringare villkor och blygsamt! sinnelag, stanna vid nedersta dörren, medan 2ndra, mera dristiga 1 medvetande af sin större betydenhet inom samhället, bokstafligen armbågade sig fram, för att komma närmare den högre dörren, nådenes dörr — vi mena den, som förde till den nyssnämnda kupgliga sängkammaren. MIN