Aftonbladet – 6 juli 1850, sida 3

Isådan försigtig et såsom förtjenst. Ty de vore ju då detsamma som om man sade: ja; vill alldeles icke bekymra mig med någon un dersökning eller forskning, som möjligen kar oroa mitt sinne, men jemt tro allt hvad folke här i staden i allmänhet tror och hvad mina kära föräldrar och min amma har trott. Om dylikt kan räknas oss till en förtjenst hos skaparen, som gifvit alla en förnuftig själ och befallt oss att begagna den, lemnar jag derhän Väl är det sannt att läsning af onda böcker ofta tillkännager nyfikenhet, men den visar äfven en viss omsorg för det tillkommande. Vi berömma :dem som: underkasta sig faror och möda för upptäckande af obekanta länder, men vi tadla och fördöma dem som af bekymmer för sitt tillstånd i det eviga landet anställa forskningar och undersökningar. Jag tycker dock att de som i det korta jordiska lifvet ej finna det löna mödan att söka den väg, som leder till salighet, ganska litet skilja sig från djuren. Ja, jag går häruti så långt, att jag snarare urskuldar villfarelse efter anställd undersökning än orthodoxi utan undersökning. Ty den som utan föregående pröfning och forskning tror rätt, är rättroende af en slump och blir då äfven salig af en slump. Och då detta nu förhåller sig så, kan man ej neka rigtigheten af en viss filosofs yttranden, patt det är genom användandet af naturens ljus och det sunda förnuftet vi blifva saligan, ty om orden noga förklaras; finnes i dem intet emot ortbodoxi. : Jag kan ej gilla dem, som utan undantag fördöma hedningar endast emedan de ej tillhöra vår kyrka. Jag tror på en Gud, som är god och hela menniskoslägtets vän, öfverlemnande åt andra att dyrka en sträng och omild domare. I detta afseende har jag äfven ideliga tvister med minga af dem, som fördöma alla oskyldiga förströelser, som anbefalla bedröfvelse och anse slafvisk fruktan som en kristlig dygd; hvad är väl detta annat än att fingera sig en Jupiter med blixt och dunder eller en manicheisk Gud?