Aftonbladet – 5 juli 1850, sida 3

BÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Inför rådstufvurättens tredje afdelning hölls i dag ransakning med snickarearbetaren Löfqvist, tilltalad för utprånglande af falskt silfvermynt. IL. vidböll sin i polisen aflagda berättelse, att han från Hudiksvall hitrest å en annan persons vägnar för att vexla 55 st. norrska specieriksdaler, om hvilkas falska beskaffenhet L. påstod sig hafva varit i fullkomlig okunnighet, ehuru han medgaf, att hen blifvit lofvad halfva summans belopp för vexlingsbesväret. Ordföranden, rådman Beurling, föreställde den tilltalade flere gånger, att det icke vore sannolikt, att han kunnat vara okunnig om silfvermyntens falska beskaffenhet, då han åtagit sig att vexla dem mot ett så högt arfvode och uppmanade honom ait, såsåsom det enda sättet att vinna sina domares mildhet, afgifva en sannfärdig berättelse, hvilka föreställningar likväl icke hade någon verkan. Tvenne angifvare i målet hördes, nemligen: Tobakshandlerskan Anna Margaretha Olsson, hvilken berättade, att L. den 24 Maj kommit in i hennes bod, der han köpt en börs, hvilken han betalt med en norsk specieriksdaler, som befunnits vara falsk. För att förvissa sig härom hade Olsson skickat myntet till sin granne, jernkramhandlanden Lindskog, hvilken jemte jernkramhandlanden Engstedt straxt derpå ditkommit och bekräftat hennes misstankar, hvarefter polisuppsyningsmännen Vaxell och Säthberherg blifvit efterskickade. IL. hade då uppgifvit, att han mot en 40 bankosedel tillvexlat sig det ifrågavarande silfvermyntet jemte två dylika på ett kaffehus, utan att han visste det de voro falska. Pigan Christina Liljeström, i tjenst hos enken Flodmark, som håller kaffehus i AJ 8 Nygränd, uppgaf att L. den 23 kommit in i sällskap med trenne skeppare och reqvirerat fyra toddar, hvilka han liqviderat med två svenska silfvermynt å 24 sk. hvardera. Att dessa voro falska, hade likväl. icke upptäckts förr, än dagen derpå. Löfqvist bestred Liljeströms uppgift i så måttto, att han påstod, det han liqviderat toddarne med en bankens sedel å 32 sk. banko. Målet uppsköts till den 42 Juli till hvilken dag polisuppsyningsmännen Waxell och Sätherberg, som nu icke voro tillstädes, skulie kallas att vid vite af 5 rdr 46 sk. sig ivfinna. — I går förevar åter det af styrman Hult emot Vv. notarien Franz Sjöberg väckta åtal för en artikel Folkets Röst. Hr Sjöberg hade uppdragit hr Lorentz att vara ombud och anmäla det hr Sjöberg sjelf vore af en angelägen resa bindra att för dagen personligen tillstädeskomma, men ville hr Loreniz, fall vederparten, såsom den åtagit sig, inlemnade några handlingar, dem emottaga på det hr Sjöberg vid nästa rättegångstillfälle, då han sjelf kom tillstädes måtte deröfver kunna yttra sig. Hr Hults ombud, Vv. notarien Zethreus bestred Sjöberg rättigheten att begagna ombud i denna sak samt yrkade böter å bonom både för det han från rätten uteblifvit och derföre att han skulle utan lof rån rätten hafva afrest. Då hr rådman Weser tillfrågade hr Zethreus hvilka böter han yrkade att hr Sjöberg måtte ådömas för det han skulle utan lof under brottmål hafva afrest från rätten, förklarade vice notarien Zethbreus, att han yrkade å hr Sjöberg de i lagen stadgade böter, och trodde hr Zethraeus att dessa voro 20 daler silfvermynt. Rätten beslöt att hr Sjöberg i detta mål borde personligen tillstädeskomma, hvarföre uppskof lem nades till annan dag, och skulle utslag meddelas om de å hr Sjöberg yrkade böter, sedan han fått deröfver yttra sig. — En f. d. gardist Carl Boman, hade i går instämt en vaktmästare vid södra arbetsinrättningen, Törnqvist, med yrkande om ansvar för edsörebrott etc., för det Törnqvist skulle å ewt traktörsställe vid Glasbruksgatan hafva oqvädat och slagit Boman, samt sedermera vid porten gått i försåt för honom. Törnqvist nekade härtill och påstod å sin sida att Boman öfverfallit honom med otidigheter. Ett par vittnen afbördes, hvaraf det ena, en sjömansenka, intygade, att hon som kom direkte från pMedelbafyet (en krog i granskapet), såg Törnqvist slå Boman så att ban föll omkull i porten. Målet uppsköts. — Sockerbruksidkaren Pettersson vid Hornsberg hade en dag hemkommit och funnit en tiggare i förstugan och hänvisat denne till köket för att få mat. Derefter hade ban lagt åtskilliga klädespersedlar i yttre rummet. Pigan bar uppgifvit att hon strax derpå sett karlen inne i detta rum,imen hor