beväpnade röfvare, vandra i tyst harm en väg som bandets anförare med högst artig åtbörd och uppsyn anvisar, och som aflägsnar honom ifrån röfvarkulan, medan bandets underordnade äro sysselsatta att till denna släpa hans tunga koffertar och kappsäckar. Lokalen är en vild bergstrakt, med en fjellsjö i brådjupet nedanför scenen. Hela kompositionen är lika väl tänkt, som anordnad och utförd, och de skilda nationaldragen, — hos engelsmannen, negern och italienarne — jemte deras efter handlingen afpassade uttryck — högst träffande återgifna. Berglandskapets behandling står icke efter sjelfva uppträdets. Sist ibland de i katalogen upptagna danska genremålningarne förekommer JM 491 (7:e afd. S. 0.), af hr J. F. N. Vermehren: Reserv-soldatens afsked från sin familjs. Uttrycket hos de handlande personerna är lefvande, utan affektation. Någonting mindre vanligt är konsten att med så ljus dager i rummet åstadkomma en åå lyckad interiör, som här visar sig, när man betraktar stycket på behörigt afstånd. (Forts.)