Aftonbladet – 4 juli 1850, sida 2

Aftonpostens, att åtskillige hade väntat något pmärkvärdigare af detta möte än af det förra; påtminstone väntat att någonting mera praktiskt, detaljeradt, mångsidigt, mera på saken skulle framträdan, i hvilken väntan naturligtvis A. P. synes hafva blifvit bedragen. Men månne icke till svar härpå för det första kunde invändas, att sistlidne årets möte i alla fall måtte hafva varit märkvärdigt nog, då Vinterbladsmannen i Aftonposten sysselsatt uämnde blads läsare med diatriber emot detsamma esomoftast ander hela det förflutna årloppet? För det anlra, hvad beträffar det väntade praktiska, mera detaljerade och på saken hos detta års mötes arbete — är då icke ett utarbetadt representationsförslag till riksdagsordning och vallag nåsonting som specielt syftar till dessa egenskaper, d. v. s. något som på samma gång går direkt på saken, innehåller detaljerna och uppställer principerna i en praktisk form? Vår man finner det vidare mäkta underligt, att mötet i år tog vid precist der det släppte för ett år sedan. Ja, visst var det kuriöst, ochljs vi betvifla icke, att författaren i Aftonposten skulle tyckt mera om, i fall mötet i stället hade följt en viss notabilitets exempel som slöt precist just der han stannat (se Kellgrens saga om Dumbom). Men nu var det ju engång beslutadt hvad detta års möte skulle hafva till sitt hufvudföremål, neml. att upprätta och närmare diskutera ett fullständigt representationsförslag i enlighet med de sistl. år beslutade grunderna. Häruti kunde visserligen en förändring hafva skett, i fall nemligen de ifrån serskilda landsorter samlade ledamöterne och de medborgare hvilka de representerade, hade sedan förra året ändrat tänkesätt i afseende på grunderna; men som det genast vid mötets sammanträde befanns, voro meningarne till och med mera enhälligt sammanstämmande, än man hade kunnat vänta, enär frågan om antagandet eller icke af det hvilande förslaget vid nästa riksdag ansågs utgöra en fråga helt och hållet för sig, som ej behöfde sammanblandas med mötets egentliga föremål: hvad var då att göra, annat än att just som ÅA. P. säger, taga vid der man sist slutat? Detta är ju den allmänna regeln för ett ordentligt arbetssätt. Mannen i Aftonposten förmenar vidare, att en ledamots motion, att åtminstone till öfverläggning upptaga det kongl. förslaget, som, ehvad man än må säga, i närvarande stund står i en helt annan position och dager än i fjol och har helt andra chancer för sig (?) — mottogs nästan med en föraktfuil och snäsigk morgue, och fick väl en stund sig anvisad vidla ,mötets slut, men kunde då naturligtvis ickelt få någon annan form än en reservation. — ( Detta stycke innebär flere totala misstag. Dok-j! tor Engströms motion innefattade för det första ej något direkt yrkande, att det kongl. för-!! slaget skulle diskuteras, utan blott ett förbehåll, att hr E., om han så funne för godt, skulle lr få under loppet af mötet bringa den frågan ål bane, jemte begiran att då få något tidsut-2 rymme dertill anslaget, eller som han, om vil ej minnas orätt, uttryckte sig: en dag, en halflt dag, ja! till och med om det vore blott enl: timma,. Vidare bemöttes denna motion visst! icke snäsigt, men det föll väl af sig sjelf, att! mötet först måste tänka på att sluta det före-! sälta arbetet, innan det borde begifva sig in på ett annat fält. Ytterligare säger mannen i Aftonposten : En : bändelse bidrog till det fiasco, som mötets if-l4 ,rigaste anhängare väl icke försöka neka attli hela affären gjorde: förslaget till vallag hadel! icke hunnit att af hr prof. Wingqvist utarbe-! ptas; och på ett annat ställe heter det, attl! frågan öm reformen väl egentligen var frågan om valsättet; denna del af ämnet är hvad som ifrigast, nästan ensamt med ifver blifvit agiteradtp. Härmed förhåller sig nu i korthet så, att de bufvudsakliga grunderna för valrätt och val)barhet, samt valens förrättande indirekt, äfIvensom den öfre kammarens utväljande af den inedre hade blifvit bestämda vid förra mötet. Men det var klart, att åtskilligt annat väsendtligt ännu måste återstå till öfverenskommelse, såsom angående beräkningen af valdistrikterna, !elektorernas antal m. m., hvilket nödvändigt måste hafva största inflytande på vallagens redaktion. Då nu professor Wingqvist ej varit närvarande vid det föregående mötet och således ej närmare hade haft tillfälle rådföra sigl med ledamöterna om dessa punkter, så var det äfven klart, att vallagens kompletta. utarIbetande på förhand och på höft till en del hade I varit ett fruktlöst arbete. Att hr Wingqvistl likväl äfven i denna del icke kom till mötet! loförberedd visade sig snart. Straxt efter beredningsutskottets bildande detacherades nemligen en afdelning deraf, bestående, jemte hr IW. sjelf, af hr L. Hjerta, hr Sundler och hr INöring, att utarbeta förslag till vallagens viIdare bestämmelser. Dessa uppsattes af nämndejl ledamöter i korthet, och debatterades derefter li utskottet; hvarefter hr professorn, med de materialier han redan förberedt i och för sjelfva redaktionen, utarbetade denna, på föga mer än en dag, så fullständigt, att den kunde paragraf-Ivis diskuteras först i utskottet och derefter föredragas i mötets plenum sista dagen. Stutligen bar Aftonposten äfven talat om iden förmenta schism, som skulle hafva exi-Isterat i frågan om att öfverse och föreslå änI dringar i vissa delar af regeringsformens T1eidaktion, som ieke egentligen höra till repreIlsentationsbildningen. Denna schism, om man .Iså vill kalla hvad som blott var föremål för -lett par debatter, hvilka slutades i ganska god Ilsämja, angick dock icke egentligen den frågan, -Ihuruvida mötet borde lemna allt i regerings;formen, som ej hörde till representationen, otluardt utan huruvida de ändringar. hvilka man