Aftonbladet – 3 juli 1850, sida 2

förlossning ur mörkret, och landets ekonomiska välfärd, dess hela industri väntar derpå. Denna undervisning skulle omfatta, upplysa, fördubbla, förädla landets näringar och bringa dem nya, rika frukter. Derföre, äfven om folzmsassans upplysning icke skulle angå Sveriges ära, skulle åligga äfven värt land såsom en helig pligt under Försynens lag om meniskoslägtets fortgående förädling; så innebär dock frågan, ansedd endast för dagen och den materiella vinningen, ea manande nödvändighet till handling och utförande. Den som handlar blott efter dagens politiska ansigte, räknar blott med vanliga siffror för utgift och inkomst: den som ser hos massan af menniskor endast händerna och ropar till dem: arbeta! har måste besinna, att dessa händer, uppfödda i råhet, äro rå och begripa bäst att nedrifva: veta att massans händer förstå fullkomligt denna konst; men att upplysningen är mild och uppbygger och förädlar, samt binder sina händer vid landets idoghet. Hvad, åter, denna idoghet är, det sade fordom Romaren i två ord: numquam super industriam fortuna fuit, som man på svenska öfversatt med: aldrig har lyckan haft öfvervigt öfver flit och skicklighet; ord, hvilka den högste statsmannen och den ringaste arbetaren måste med samma kärlek omfatta, emedan de visa dem båda de enda säkra ankaren i stormen. Den teckniska undervisningen; så utvecklad som industrien i vår tid fordrar, kan icke inrymmas i den bumanistiska, hvilken, för sitt syfte, måste i de lägre läroverken: vara uteslutande beräknad på fortgång i de högre, och kläder sig med frukt först vid den högsta, universitetet. Denna hela bildningsväg fordrar längre tid, än slöjdidkaren har att lemna, och upptager det mesta af denna tid med ämnen, som för hans behof äro främmande. Uti ingen af underafdelningarne finnes allt. hvad han behöfver; knappast finnes der något i den form han fordrar. Det praktiska lifvet, hvartill han hörer, fordrar en egen art i föredraget, ett eget språk, som till en del, den theoretiska är mycket mindre omfattande, eller förbigår såsom bevist hvad som på den lärda vägen skall bevisas: till den -andra åter, den praktiska delen, är. mycket mera utveckladt, och berörer ämnen, hvilka den humanistiska undervisningen icke alls känner, emedan. de tillhöra först handlingens vidsträckta fält eller fack-mannens. Således, ehuru på båda bildningslinierna förekomma till en del samma ämnen, utdelas dessa i olika mått och form efter olika behof på ena eller andra vägen, ja, äfven på olika sätt, i det att deta är för dem humanistiska linien bufvudsakligen analythiskt, då deremot det för den praktiska är synthetiskt. Här måste allt så sammanställas, att det blifver i ögonen fallande, och för en mängd frågor nästan endast tabellariskt till en art vademecum. Man ken icke heller gerna antaga att samma lärare skola vara fullt tjenliga för båda undervisningarne, då för den ena, den humanistiska, det praktiska lifvet ej innefattar behofven, och, åter, för den teckniska mycken praktisk handläggning och dermed vunna praktiska äsigter äro oundgängliga; men icke inträffar med sysselsättningen hos en: rent boklig, en boksynt man på lärda, vägen. Slutligen bör anmärkas, ätt för en del af den techniska undervisningen, och företrädesvis uti konstruktionsritning (beskrifvande geometri) och handteckning, redan den lägsta skolan: söndagsoch aftonskolan, måste stå långt framom den elementära undervisningen på den bumanistiska litien, samt utgöra ett helt, en afslutad kurs för hanötverkaren, som, för att i vår tid vara skicklig, behöfver denna kurs ganska utvecklad och innefattande för hvarje yrke särskilda fackritningar, i undervisningen om hvilka, den humanistiska skolläraren ej kan anses vara hemmastadd, om ej alldeles undantagsvis och för någon viss gren. I Likaså är det med den undervisning, som i. slöjdskolan skall meddelas bandtverkaren utur naturvetenskaperne. Hon måste i allt vara tillämpad, vara technologi; men i denna drägt lärer hon ej inkomma på den humanistiska linien. Allt hänvisar derpå, att de båda linierna ej kunna vara en gemensam, utan måste gå hvar för sig; och det behöfves blott att helt flygtigt besöka ett technologiskt institut, ft. ex. det i Wien, sådant det bör vara för att afsluta den techniska undervisningen, liksom universitetet afslutar den humanistiska, och man skall genast för ögonen finra, att de tvenne arterna högskolor måste tillhöra olika undervisningslinier. Evodast barnskolan, den första folkskolan, kan vara alldeles lika för alla, och bör vara gemensam för båda de nämnde linierna; men derifrån måste undervisningsvägarne, liksom verknpingsvägarne, skilja sig i tvänne; ty för industrien vidtager tillämpnings-skolan här. CR Vi bafva redan ofvan nämnt buru vi anse att technologiska institutet bör stå i förening med slöjdskolorna, och genom dessa med verkstäderna. En alldeles dylik organisation är ock redan förverkligad utomlands, särdeles i Tyskland; och detta land har på mindre än tvenne årtionden, som en technisk li nia för undervisningen der varit uppställd oberoende af den humanistiska, ådagalagt hvad de vetenskapliga grunderna och konstbildningen hos arbetarne förmå till industriens omskapning, i förädling och: tillväxt, för ett land. I Tyskland visår sig pu i alla näringar kunskaplig beräkning och vetande, i stället för ett måfå, som förr spillde omätligt materialier, tid och kostnad. Der, såsom annorstädes utom oss, bar en allmännare och ända till arbetaren sträckt, från vetenskaperna utgången kännedom om naturens lif och lagarne för verksamhet deri, ledt till oupphörliga förbättringar i arbetssätt, och alldeles nya fält för arbetarens verksamhet och bärgning. I Tyskland har, sedan techniska undervisningen der blifvit allmän och uppställd på en linea af: I. söndagsoch aftonskola (handtverkareskola, elemenItarskola): II. Högre slöjdskola (technisk midtelskola, gymnasium): III. Techniskt institut (högskoIlan, universitet); den industriella. förmågan så vuxit latt Englands arbetsskicklighet upphunnits, och att Idet på goda grunder stolta Albion, sedan det nyss linbjudit Europa att för täflan uppställa prof på sina slöjdealster i midten af Evglands industri, dock nu vid närmare eftersinnande, fruktar den blifvande domen, Iderföre att: det tror sig, eburu sjelf den förste i att linse och tillfredsställa behofvet af arbetarnes Tförlståndsbildning — hafva, i jemförelse med hvad som Iskett inom fasta landets slöjdskolor den sednaste ti: Iden, till någon del försummat arbetarens undervisning i formens skönhet, hvarpå marknaden ser: Hos oss hafva vi alldeles sett öfver arbetaren, och först ofyanom honom, i ett par högre techniska skolor, beredt upplysning, Man synes i allmänhet hos 0ss icke se den stora sidan af saken, och att det angelägnaste är att bilda insigtsfulla arbetare, der handen och förståndet hjelpas åt, och hvaraf behof vet för vårt land är till. omätlig vidd störst. Ar; betsföreståndare, hvilkas antal alltid måste stanna inom snart upphunna gränsor, äro ock, hemma eller lutomlands, temligen snart bildade: de kunna i nöd. Ifall rätt 1jenligt införskrifvas; men icke kan mar tljaförskrifva de arbetande händerna och lägga våra Toskiekliga i kors? — När, i förra å kd, ärhundrå namnkunnige Wall beredde sig i Soho, n 1 MAJ a AE a