Aftonbladet – 2 juli 1850, sida 3

TTT TTT See 77 —RS Tu aan nn nana ning, fattig och usel. Dock, torde någon invända, står det den närvarande regeringen öppet att handla i motsatt riktning. Ja, visserligen. Det är också icke utan, att Gottland skulle kunnat ega skäl att hoppas en dylik rättvisa från konung Oscars sida; skälen äro kortligen dessa: Ehuru ön Gottlard är förenad med Sverige som moderland, med lika allmänna lagar och författningar, har det likväl under föregående regenter varit styfmoderligt behandladt. Gottland hvarken har eller har haft någon inhemsk, icke ens nominel adel; likväl hafva under tidens lopp ett slags aristokrater, på landets språk kallade kalkbrukspatroner, uppkommit på det sätt, att förmögnare enskilde personer, mest af herreklassen, förmått tid efter annan åt sig utverka uteslutande privilegier att bränna kalk, en af öns hufvudprodukter. Härigenom nödsakades allmogen afyttra rudimateriern2, kalkstenen och veden, till det pris kalkpatronen bestämde. Det var på det högsta både orimligt och orättvist, att bonden, som var laglig egare till sitt hemman, icke fick till sin bästa förmån använda, dess pro dukter. . Skogen, som -.väx!e på hemmanet, egde han rätt att sälja, att uppbränna, att låta nedruttna, eller att skänka bort, om hn så behagade; men att använda den, för att af kalkklippan, som öfverallt onyttig Omgaf honom, framskaffa en lönande vara, var honom förbudet. De billiga klagomål; som då och då läto höra sig, hafva antingen icke nått regentens öra eller genast blifvit öfverröstade af landshöfdingarne, hvilka kalkbrukspatronerna förstått vinna för sitt intresse, under pretext af en faderlig omvårdnad af bondens skog 0. sv. Först konung Oscar har gjort slag i saken. De gamla kalkbrutsprivilegierna äro icke upphäfna, säger författningen, utan dylika previlegier hafva blifvit tilldelade alla Gottlands invånare. Att detta är tidsoch rätts-enligt, derom kan icke finnas mer än en tanka. Men saken har dock en motsida. Kalkbruksprivi