Aftonbladet – 2 juli 1850, sida 3

der året framlagt åtskilliga bevis. Gottlands politiska vigt, under ett nordiskt krig, har icke undfallit Europas maktegande nationer. Näst Sverige, som man naturligtvis i alla skiften bör älska, står intet land så högt i Gottländningens aktning som England. Vid inträffande strandningar är allmogen ofta i beröring med engelsmän och har, i följd af deras redbara och öppna väsen, deras frikostighet och frisinnade åsigter, för dem fattat stor tillgifvenhet, så att jag tvillar mycket, att en Gottländning, under hvilken anförare som helst, skulle i krigstid förmås att lossa skott på en engelsman. Äfven med Ryssland är förhållandet mycket godt, oaktadt den gamla svenska antipatien. En mängd ryssar äro här bosatta och införlifvade med landet. De äro tysta, arbetsamma, och ärliga menniskor: Högst sällan är någon af dem tilltalad för rätta. Under 1809 års krig liknade ryssarnes härvaro, å båda sidor, mera ett gästvänligt besök, än en krigisk invasion. Skiljsmessan skedde icke med kulor och krut, utan med välönskningar och tårar, som långväga vänner bruka. Nordamerikanare, som här l!ingre tid vistats, hafva äfven tillvunnit sig flerfaldiga sympatier. Med allt detta har jag velat antyda de utgångspunkter, som för svenska regeringen kunna vara af vigt vid afgörande af frågor rörande Gottland, fullt öfvertygad, att om konung Oscar vid närvarande kongl. familjefest, i stället för en eller annan titel eller ordensdekoration; hvilket icke tör värderas, restituerade åt Gottland Helgeandshusets frånröfvade egendom, under en inländsk styrelse efter invånarnes fria val och kongl. sundhetskolegii öfverstyrelse, skulle det icke allenast vara en klok och berömlig handling, såsom både rättvis cch politisk, utan det skulle äfven vara en handling, som just i närvarande ögonblick skulle sprida en varm vårluft i allas sinnen under välönskningarne för det furstliga parets lycka och framtid!