Aftonbladet – 28 juni 1850, sida 2

JE LILTIIUS UIlDIS UVvViflua pLlutia Nec factiosis vociferantibus, -Ut summa mutarentur imis, Obtulimus patienter aures. — Cum Peace dulcis Amor domes Liquit priores; murmure territus Armorum et immanis tumultus Impatiens, puer imbecillus: Arcton quietam visere gestiens, In qua beati Principibus piis Vivunt nec imbelles coloni et Innocuo locus est Amiori. Elapsus armis nostraque litora Advectus exul mox repetit jocos Arcumque et ardentes sagitias Fert iterum jaculator audaxr. Nec jam veretur pectore Caroli Huc usque tuto figere spiculum : Sed ne nimis sentiret ictus, Una duos tetigit sagitta. Fecit Luisam, quam neque dissi! Terre nec ingens quoris ambitus Tuentur, importunus infens Dimidii sociam doloris. Gaudetque facto. Nos quoque gaudium Adtingit: illo vulnere Principi Non facta vis uni: duorum Additus est cumulus saluti. Commune Regi cum Populo deces, Commune Suecis cum Batavis decus, Regale foedus non decebat Lundiadas tacuisse Musas. AE — Under de sednare dagarne bafva vi dels i Aftonposten, dels i Nerikes A da, läst åtskilliga berättelser om reforrom i Örebro. Dessa berättelser råka vara beh 3 med serdeles mycken ofullständighet och många oriktigheter, Aftonpostens likväl i ännu högre grad än Posttidningens. Detta är iikväl så till vida icke Aftonpostens eget fel, att den meddelat sina underrättelser efter Nerikes Allehanda, ett blad, hvilket, såsom en och annan ännu torde minnas, redan sistlidne år öfverföll dåvarande möte och dess ordförande med grofva otidigheter; en roll hvarifrån det icke heller i år afvikit. Såsom bevis härpå eller på huru pass mycken opartiskhet. man har anledning att vänta i dess referater torde vara nog att nämna huruledes referatet i sista lördagsnumret begynner med en inledning der man, redan på femte eller sjette raden läser, att något serdeles anmärkniogsvärdt af mötet i år ej var att vänta, ty, heter det, radikalismen, öfverallt rännande sitt svindlande hufvud iväggen, öfverallt törnande emot den bergfasta och gifna verkligheten, — — — Nästan allt hvad den framkläcker kan, måhända i visst hänseende på några undantag när, hänföras under kathegorien af overkställbari eller skadligt, hvarförutan den ingalunda brister i prestationer af ren oblandad löjlighet, och slutligen icke heller i yttringar af ännu en annan !pkarakter, i hvilken det stygga utgör det mörka hufvuddraget, m. m. Om reformmötets karakter hade varit sådan Isom dessa klatschord åsyfta att tiilvita denIsamma, så synes detta; tvärtemot hvad N. A. påstår, hafva varit anmärkningsvärdt nog. Alla dessa påståenden skola likväl, för den som len gång vill taga kännedom om mötets arbeten, befinnas reducera sig till toma örd. Mötet bade till uppgift att upprätta eti formligt irepresentationsoch vallagsförslag på de sistk år beslutade grunder, och detta skedde äfven på sådant sätt, att ganska säkert ingenting be höfver hindra verkställigheten, såvida icke viljan ligger i vägen. Om tilläfventyrs under diskussionerna någonting kunde befinnas löjligt, hvilket vi knappast tro, så torde de som voro på stället, bäst kunna bedöma huruvida icke Idetta snarast uppenbarade sig hos någon som för öfrigt på ett oförargligt och artigt sätt Igjorde den enda oppositionen mot mötets maljoritet; och hvad beträffar ännu en annan kaarakter i hvilken det stygga utgör det mörka huöfvuddraget, så öfverlemna vi till den som :Inedskrifvit pu citerade uttryck, buruvida mer än ett original till denna målning fanns, nemligen i en viss person, som befann sig på läkItaren i ändamål att anteckna och anmärkan för en viss tidnings räkning, som trakterar provinsen Nerike med allebandar utgjutelser, hvilka stundom utmärka sig genom en viss stygghet. . I öfrigt inskränke vi oss att om det ur NeIrikes Allehanda aftryckta referatet bemärka, Jatt det hufvudsakligen synes gå ut på att ingifva den föreställningen, som om skiljaktighet i åsigter och split skulle varit rådande vid mötet. I sådant ändamål finnes ett och annat upptaget, och detta ändå med betydliga afvikelser, angående de der preliminära debatterna som angingo arbetsordningen, samt den frågan i hvad mån mötet skulle ingå på granskning laf nuvarande regeringsform i allmänhet och söka bringa ordningsföljden af dess paragrafer li system; men deremot finner man ingenting -lom sjelfvå sakdiskussionen. Att meningarna tom det förra till en början kunde vara något olika, faller af sig sjelf, men det sednare var i; dock hufvudsaken, och erligt hvad de talrikt närvarande åhörarne kunna intyga; rådde i afIseende på den delen en större öfverensstämImelse än kanske någon hade vågat hoppas, ja ,Iså stor, att man kunde våga ett vad, att täni Ikesätten nästan aldrig vid något föregående tillfälle varit så eniga vid öfverläggningar öfver lett så vigtigt ämne, hvilket dock till en stor .del bör tillskrifvas den omständigheten, att hufrivudgrunderna voro gifna på förhand. el De vigtigaste skiljaktigheter som 1 början vi-Isade sig, rörde följande tvänne frågor: huruvida förslaget borde upptaga nuvar:nde regeringsformen orörd i allt som icke angick den legentliga representationsbildningen, och 2:0 se-Idan det under granskningens fortgång visat sig att detta icke gick an, utan att lemna arbetet li ett allt för balfgjordt och klent skick ifrån ilsig, huruvida de ändringar mötet komme att -föreslå såsom nödiga och nyttiga, äfven i vissa Idelar af regeringsformen, borde bredvid repre7 PNG