lare, der liket fanns liggande på ett bräde, betäckt med ett lakan. Jag aflyftade detta och fann då å bröstet flera större blånader, äfvensom mycket blod i och omkring munnen. Med bedröfvadt sinne aflägsnade jag mig, utan att vidare tala vid någon menniska, men följande dagen inställde sig hos mig korporalen Ågren med hälsning från kasernen, att jag måtte lemna svepning samt garnering; till min brors kista, en begäran, som jag i brist på passande tyg, dock icke kunde bifalla. : Huru begrafningen sedermera tillgått vet jag icke annorlunda, än att fabnjunkaren Wallander för mig omtalat, att han låtit hålla liktal vid min brors graf, samt att en dödgräfvare i Catharina, hvars namn jag ej känner, för mig berättat, att man bekostat bårtäcke till kistan, hvilken heder aldrig tillförene skulle händt någon stadssoldat, och äfven förefaller mig bögst besynnerlig, om, såsom det nu uppgifves, min bror skulle dödt genom omåttligt förtärande af starka drycker. Men någon tid efter begrafoingen inställde jag mig åter i kasernen, för att erhålla ett betyg om min brors död, hvilket jag tänkte försända till våra anhöriga i landsorten. Jag fick då länge vänta å kaserngården, samt omringades dervid af flere bland Falkerts kamrater, hvilka frågade mig om jag sett hvad som stått i tidningarne om min bror. I enlighet med sanningen förnekade jag detta, och erfor då af soldaterna hvad jag sedermera läst i Folkets Röst, att min bror blifvit död i arresten och begrafven utan all föregående undersökning om dödsorsaken. Detta väckte min förvåning, och då soldaterna derjemte med mycken ifver gjorde mig uppmärksam på förhållandet, frågade jag dem om de visste huru saken hängde tillsammans, hvarpå jag dock icke erhöl!l annat än undvikande svar, a!ldeles som om de hyst fruktan att säga mig sanningen. Jag hann dock icke sluta detta samtal, förrän jag uppkallades till fahnjunkaren Wallander, der jag likväl icke erhöll den begärda dödsattesten, men deremot, sedan dörren blifvit stängd och en soldat ställd innanföre likasom på post, fsahnojunkaren förelade mig ett betyg, som han sade rsig böra underskrifva, och hvilket, som jag vill minnas, innehöll att ingen anledning funnes att min brors död härrört af annat än slag. Förskräckt och utan att veta knappt hvad jag gjorde, helst ingen möjlighet var för mig att komma ut genom den lästa dörren, undertecknade jag också betyget, ehuru stridande mot hvad jag redan nämnt om de blånader, som jag funnit å den döda kroppen. Jag ångrade mig dock strax! och inställde mig derföre äfven redan dagen derefter hos hr Franz Sjöberg, för hvilken jag omtalade händelsen, men som då sade sig icke kunna taga någon befattning med saken. ! Snart derefter fick jag i min ordning besök af Wallander, som lemnade mig betyget om min brors död, och sedan han jemte ett långt lofial öfver min brors skicklighet att skrifva m. m. utförligt . berättat hvilken hedrande begrafning han bestått min bror och hvars make aldrig förut någon stadssoldat fått — framlade och förmådde mig att underteckna ett ytterligare betyg om Wallanders godHet emot min bror, hvarom jag af lått begripliga skäl dock icke kände mera än rätten, och hvarför jag nu. äfven återkallar detta betyg. Sedermera börde jag icke af W. förrän sistl. lördag, då jag erhöll bifogade bref, hvari jag uppmanas, att hemta penningar, som min bror skulle ega innestående, och hvari W. visar sig så angelägen blifva af med penningarne, att han ej blott vill att de skola hemtas på sjelfva söndagen, utan till och med lofvar, att om jag icke kan komma kl. 2, som W. bestämt för penningarnes afbemtning, han då vill vänta på mig till dess jag kommer. Med kännedom om såväl mia brors oförmåga att hushålla; som äfven .derom, att hans kontanta inkomst icke uppgick till mera än 2 sk. om dagen, kunde det icke annat än väcka min förundran, att ban nu med ens fått penningar innestående. Mig tycktes eljest, att om han verkligen egt några sådane, man då icke behöft skicka till mig efter svep: ning, likasom, att jag förut bordt få veta något derom. Af denna anledning och då det syntes mig sannolikare, att man endast velat aflocka mig ännu ett lögnaktigt betyg, samt derföre betala mig under förklädnaden af att lemna mig min brors penningar, inställde jag mig ej heller hos Wallander, hvars upplysning om beskaffenheten af den fordran, han sagt min-bror hafva innestående, det deremot torde Vara skäl infordra, Slutligen anser jag mig böra hos rätten anmäla, att korpralen Ågren lemnade mig: brefvet, och att då jag dervid bad honom sanniogsenligt berätta mig, hvad han visste om min broders död, Ågren lemnade det besynnerliga svaret: Kära jungfru, nu kan jag ingenting säga, men så snart saken blir slut, skall jag komma hit och berätta jungfrun sanningen. Sedan detta var nedskrifvet, har jag i går åter haft besök af W., hvilken, åtföljd af en lång, ung herre, ånyo bedt mig komma till kasernen för att få penningar. Stockholm den 48 Juni 1850. Lovisa Charlotta Falckerb.n Det till jungfru : Falckert aflåtna brefvet var af följande innehåll: Jumfru Falckert! Hermed får jag underrätta, det aflidne soldaten Falckert har någon inneståend2 fordran vid kompagniet, som enligt vederbörandes befallning af mig utdelas i: morgon söndag den 46 Juni kl. 2 eft.middagen; och som jag tror att Jumfrun är rätta pärson, som skall medlen emot qvitto uttaga torde personlig inställelse vara nödvändig. S ockholm den 45 Juni 4850. J. Wallander, Fanjunkare. P, S. Skulle Jumfrun ej kuana komma denna tiden på dagen så var god och med budet underräjta mig någon annan tid samma dag, iy då skall jag vänta tils jumfrun kommer, men dröj ej alltför länge på eft. middagen. : LANDSORTS-NYHET OR: