ningens; H. K. H. Prinsessan Fredriks af guldbrocade; H. K. H. Kronprinsessans af ljusblått sammet med silfverbroderi, och H. K. H. Prinsessan Eugehias af mörkblått, hermelinskantadt. nungen, äfvensom DD. KE. HH. stor uniform med ordensband. H. M. Konungen intog mellersta stolen; H. M. Drottningen satt till höger och H. M. EnkedrottninAt höger sida, ingen till venster om Hans Maj:t. till H. M. Drottniogen, suto DD. KK HH. Prinsessan Fredrik, Krorprinsen, Kronprinsessan och Hertigen af Upland; åt venster, invid H. M. Enkedrottningen: DD. KK. HH. Prins Fredrik. Prinsessan Eugenia, Hertigen, af Östergöthland, och! Hertigen af Dalarne. Så snart DD. MM. inträdt, hördes allmänt rop på folksången, hvilken orkestern uppspelade och hvari hela församlingen instämde. Derefter följde representationens förra afdelning: Konserten, hvars första p:r utgjordes af en ny Jubel-ouverture, komponerad och H. K. H. Kronprinsen underd:inigst tillegnad af Konsertmästaren Randel. — Rideaun gick upp, och på scenen, föreställande ett rum, inträdde m:llJenny Lind, för att sjunga arian Casta Diva, utur första akten af operan Norman. ur Beethowens Symphonie Pastorale, och Konsertens sista n:r utgjorde en trio för Sopran (m:lle Jenny Lind) och tvenne flöjter, utur Meyerbeers operal Vielkan. det förutnämnda af henne utförda n:r, starkaste bifall. Andra afdelningen, National-divertissementet, inleddes med en af Hofkapellmästaren Foroni kom ponerad ny ouverture, hvarefter ridesun uppgick. Om divertissementets innehåll kan i korthet nämnas följande: Theatern föreställer en vacker plats vid en bondgård i södra Östergöthlands skärgård. Hafvet synes i fonden. På en udde till höger är å något sfstånd från stranden en enkel, men vacker lands kyrka samt i dess grannskap några byggningar, antydande prestgården o. s. v. Till venster synes gafveln af en stuga, med en tafla som utvisar att stugan tillhör ett korporalsboställe. En liten täppa derbredvid. Till höger i förgrunden pitoreska klippor, bevuxna med björkar cch löfbuskar. Vid rideauns uppgång är scenen fylld af bondfolk, som firar ett bröllopskalas. På scenens begge sidor stå bord, vid hvilka sitta gäster i hvarjehanda svenska nationaldrägter. Häribland förekomma skånska, blekingska och bendgummor i högtilsdrägter, lappländare med sina qvinnor, dalkarlar och dalkullor, Ving:kersfolk, några soldater af andra Lifgrenadierregementet, Smålands busarer och Smålands Grenadier-bataljon, musikanter, bondbarn o. s. Vv. Midt på framscesen är ett grannt dukadt kalasbord, vid hvilket sitta främst en bondbrud (fru Bergmanson) klädd i blekingska bröllopsdrägten och brudgummen (hr Hedin), grenadier vid 2:dra Lifgrenadier-regementet. Närmast honom sitter hans far (br Dahlqvist) korporal vid samma regemente, och bredvid bruden prosten (hr Almlöf). Vid bordet befinna sig äfven länsman och klockare m. fl. När ridån uppgått, sjunges Storm och böljor tystna ren). , korporalen: Heder och tack, god vänner, för den vackra sången. Men nog ha vi nu sutit tillräckligt länge till bords, och när välfägnaden tar slut, ha vi nycket annat att förlusta oss med på denna glada dagen. Se så, barn, flytta nu undan borden; här skall bli dans och här skall bli sång, och glädjen skall få en mer än vanlig betydelse, vill jag tro. I dansens nöjen få vi se det Nordiska folklifvet återspegladt och i de gamla sångerna hör vi återklangen af Nordens innersta känslor. Men hvad jag vill säga er, god vänner, det är att innan dagens slutas, kan en fröjdefull tidning inträffa här. Då kommer det bästa till sist. Ni får väl se. En skånsk bonde (br Uddman) afsjunger på mel. )Neckens Polska,) ett par af de kända vackra kupletterna ur ett annat national divertissement:Svenska bonden ärfde Svenska jorden, c. Derpå utföres bonddansen Väfva valmar. En lappländare, br Söderberg, lånar ock en sång ur nyssnämnda divertissement, och sjunger (på mel. p;Spring min snälla ren) den kända visan: Trängt har glädjens sken upp till Lappens fjell åc.; hvarpå följer en dans af Lappländare och deras qvinnor. En norsk bonde (hr Walin) sjunger på mel. Der holdes Thing i Opsloe By, den bekanta: Från Dovrefjell jag helsning bär, från bröder bakom berg I vester, 8ec. En Mora-karl (hr Strandberg) sjunger på välkänd melodi den vackra visan: I Dalarne bodde, i Dalarne bor, c. En dans af dalallmoge följer på sången : (dansen anföres af hr Pettersson och m:ll Edberg). Härefter sjupger en Wäirendsk bondflicka (m:lle Berwald) en ur den Dybeckska samlingen hemtad gammal folkvisa: Du gamla, du friska, du fjellhöga nord, 83. Hr Gänther, såsom Smålands husar, sjunger (på melodien ur Svante Sure och Märtha Lejonhufvud: Upp bröder för Konung och Fäådernesland): Soldaten kan älskar sin kung och sitt land,; hr Lundberg, såsom Smålands grenadier, svarar i samma melodi. Nu utbrister korporalen: B:a mina gossar, ni sjunger som kerlar och ni skall väl också slås som karlar, om det gäller på. Se så, god vänner! nu mist e vi ha en slängpalska. Spela upp, ni spelmän! så att vi kan ta del i dansen allesammans, båd gamla och unga, stora och små. Polskan blir dansad; men afbrytes ef en äldre vonde (hr Svenssön) som med hastighet inkommer: Stopp med dansen! här är annat på färde! Just nu ynas alla de der kronofartygen, som är på väg till Stwoakholm; med dem färdas vår blifvande Kronrinsessa.n Fartygen synas i förgrunden. Prosten framträder midt på scenen, pekande utåt hafvet, der fartygen skrida förbi: Ja, mina vänner! derute färdas pu len efterlängtade Prinsessan! Dest är en högtidlig tund, då den höga främlingen, såsom en älskad orud, nalkas sitt blitvande hemland. Äfven vi må ielsa henne väkommen på ett enkelt, hjertligt och ;venskt sätt. Gud välsigne henne och hennes färd ill våra bygder! Folket upprepar de sista orden och afsjunger derfter (på mel. Jag helsar dig fredliga flagga) en hör, hvars slutord lyda så: Du hamnar vid grönskande stranden, Din brudgum der räcker Dig handen På Skandiens frejdsde jord: Och jublande ropet hörs skalla, Från läppar, som helsa Dig alla, Välkommen, furstinna, till Nord! Korporalen tillägger, sedan skeppen försvunnit ur igte: Fartygen synas icke mera. Men våra röster vöras upp till höjden. Gud signe vår Svenska Kronorinsessa! Gud signe vårt älskade Kungahus! Till slut afsjunges en af hr Jolin författad hymn, vars sista stanzer äro: .. Fast stormen fjerran på sin vinge skakar, Vi frokta icka tv ditt äva vakar. M:ll Lind hedrades så väl vid detta, som med det en chör (till mel. H. M. KoPrinsarne buro Derefter utfördes Scherzo och Finalel småländska bönder ochl: Derefter uppstigerl: (VA Mm —-— A-— AV AT OT MM PA mm VA PA AH MH MD mn — MM AA mm mm AA JO VV Fr RR MM RN ÅM AA mm PF sc