antagande eller icke måtte kunna bildas, icke efter förutfattade meningar till den ena eller andra sidans förmån, utan efter bestämda faktiska premisser. Till i söndags Midsommaraftonen hade åtskillige reformvänner i Örebro inbjudit mötets medlemmar till en kollation vid den utanför staden belägna lägenheten Schebäck, der ångfartygen äfven hafva sin landningsplats. NL re— — Af Westmanlands Läns Tidning finner man att biskop Fahlerantz vid afslutandet i Westerås af det gångna läseåret hållit ett vackert liktal på det gamla skolsystemets graf. Vi lemna här ett utdrag: Sedan den afträdande gymnasiirektorn, hr lektor Björling, uppläst de vitsord, som blifvit afgifna, angående ungdomens kunskaper, flit och uppförande, afslutade eforus, biskop Fahlcrantz, akten med ett tal till lärare och lärjungar, uti hvilket hr biskopen, så vidt vi minnas, yttrade sig i följande anda: Den närvarande högtidligheten hade sin egna betydelse deraf, att den vore gymnasii sista, ty detta läroverks förening med skolan vore nu från högre ort anbefalld. Visserligen kunde man känna sig frestad till den frågan, huruvida en Gustaf Adolf, en Axel Oxenstjerna eller en Johannes Rudbeckius begått ett misstag, då de inrättade ett läroverk, stående emellan akademien och skolan? Hr biskopen menade dock att man icke behöfde anse saken så, då förhållanderna, numera voro i väsendtlig mån förändrade, och för öfrigt kunde hr biskopen försäkra, att den anbefallda förändringen hade sin grund i ett varmt pit och innerligt interesse för bildningen, icke blott för den ytliga, utan ock för den grundligare klassiska. Det kunde visserligen finnas en eller annan, hos hvilka förändringen förorsaksde en djupare rörelse, men hr B. funne deruti en borgen för, att dessa skulle med enahanda nit och interesse egna sig åt sitt kall under dess nya form. Detta i allmänhet till lärarne. Beträffande lärjungarne, föreställde sig visserligen B. att mången bland dem kunde fionas, som med en viss bäfvan motsåge den anbefallda förändringen, hvarigenom de skulle komma att förenas med dem, som tillhöra det lägre, egentliga elementarläroverket; de borde härvid likväl besinna, att det blott vore en annan form för en och samma institution som blifvit a: befslld; men då det är andan och icke formen, som gör lefvande, och B. vote öfvertygad att de som komme att ingå vid det nya läroverket skulle dit medföra samma goda anda, som de nu visade, ansåg hr B. att de ej hade något att befara. Den lilla högtidligheten, som hittills burit namn af rektorsombyte, var således nu i stället en slags likbegängelse öfver den åldriga institutionen, hvars verksamhet med den dagen för alltid upphörde, ty ingen ny rektor emottog i den afträdandes ställe de massiva silfverspirorne. — Malmö Snällpost innehål!er ett bref från Wien, hvarutur följande fragment förtjenar meddelas: Ingenstädes har jag hört fruktan för och hoppet om nya utbrott, så öppet uttalade som här; kanske derföre, att man här mera öppet vågade uttsla hvad man tänkte. Jag träffade personer inom de högre klasserna, som försäkrade mig att den, som kunde det, realiserade sin förmögenhet och lade den i säkra papper, framförallt nordamerikanska och norska. Talade man med någon af de lägre klasserna, så fick man höra gräsliga skildringar af soldaternas grymma framfart under emöten 41849, och vanligen slöt en sådan berättelse med en balft uttaled botelse, att vedergällningen kanske icke vore så långt borta. Men om soldaternas orhenmsklighet var ursäktlig, så hafva äfven demokraterna synder på sitt samvete, och hvad jag icke kan förlåta dem, är den rent af indamålslösa förstörelselusta de lade i dagen. Man afbrände praktfulla byggnader med deri innehållna lyrbara samlingar, t. ex. operahuset, en paviljong af Zwinger; kanske mindre derföre att de stodo i vägen, än derföre att de genom sin blotta tillvaro påminte om kungamakten., — Från Traveminde skrifves till Snällposten i Malmö följande om en högtidlighet derstädes vid vår kronprinsessas genomresa: Traäveminde den 19:te Juni. Vår hittills ännu tysta badort hade i dag liksom genom ett trollslag fått utseendet af en stor stad. Den blifvande kronprinsessans af Sverige väntade ankomst hade redan I går lockat bit en mängd främlingar, och i dag ökades alltjemnt de nyfiknes antal. De Löbeckiska Angfartygen Merkur och Nuwgorod förde hit dem i hundradetals. Mot middagen bissade de få skeppen i hamnen sina flaggor, och svenska ångfartyget Nordstjernan, som skulle emottaga prinsessan, var festligt smyckadt. De höga personernas ankomst fördröjdes emellertid ända till efter kl. 6 på aftonen, lå prinsessan med sin svit steg af vid hotel de Russie, der hon emottogs af amiralen, friherre Gyllengranat, befälhafvare på den henne till mötes afsända skadern, äfvensom alla närvarande högre flottans Micerare och hofcharger. Kl. 7 gick prinsessan omord på Nordstjernan. Libeckisk militär bildade ay ned till stranden och inneslöt en skönare, nemigen en dubbel rad af blomstrande, festligt smyccade unga flickor, hvilka som en lefvande blomstersirland förbundo hotellet med fartyget. Prinsessan relsades ombord af besättniogarnes hurrarop. Få ninuter derefter lyftade Nordstjernan änkar och inträdde, åtföljd af det med passagerare öfverfyllda Nowgorod,, resan åt Sverige. En stilla klar solarm afton hvilade öfver land och haf; den blåa )stersjön liknade en ofantlig spegel. När Nordtjernan uppnått de öfriga på redden liggande svenka skeppen, helsade de.båda korvetterna Jarramas ch Gefle den blifvande thronföljarinnan med sitt rtilleri. D2 svenska kanonernas dån genljöd öfver let redan i skymning försänkta hafvet och besvarales af echot från de skogomkransade Mecklenburgka kusterna.n — Läsaren torde erinra sig, att Aftonbladet ör ett par veckor sedan den 10 dennes, såsom n kuriositet meddelade en artikel ur Pariseridningen Diz Decembre, en af reaktions parBY TITLES. FOIEENENELSS SFORSSSa TREES