fn fattig qvinna, behaftad med en obotlig 7ZA hjertsjakdom och i följd deraf urståndsatt att med något slags arbete förtjena sitt uppehälle, vänder sig härmed till den vördade allmänbeten och bönfaller om någon liten bjelp för en nu pågående brunnsdrickning. Stannen, några af eder, j många, som nu basten till nöjen och glada tidsfördrif; vänden edra blickar från den festliga salen, ned mot den fattiges och olyckliges alltid dystra boning; der möta eder vsl inga leenden, inga blommor, intet jubel — men j kunnen lätt, om j det viljen, framkalla tacksamhetens tårar och välsignelser af en tröstad like, som nu för nöd och plågor icke vet hvar bon skall lata sitt bufvad intill! den välkomna stund då döden bäddar bennes hufvudgärd! — Den olyckliga, som anropar eder barmhertighet, finnen j alla söndagar i sitt bem, M 4 Johannisgrand. (Frejdåoch läkarebetyg äro Redaktionen förevisade.)