Aftonbladet – 20 juni 1850, sida 3

En blodig halsduk var knuten. omkring hans pann: hans arm låg i bindel. De infallna kinderna och det fö: vildade skägget förrådde svåra lidanden, ett lif, fullt bitterhet och nöd. Han var nära afdånad af hunger oc trötthet. Dörner och Wanda ilade till stället. Barne stodo medlidsamt omkring den fattige. De hade öfvergi vit sina lekar och tego, ty Dörner hade ingifvit dem ak ning för olyckan. Marie hade skyndat in efter mat och dryck. Det är säkert någon stackars friskarekämpe från Baden hviskade Dörner till Wanda. Ja då skole vi väl sköta honom, till dess han bl frisk och kan gå vidare Så har du äfven vårdat mig!, Och har jag icke blifvit rikligen belönad för denr välgerning, som jag då bevisade dig? Eburu jag då vis: icke tänkte på att förlora min grefliga titel för en barri kadkämpes skull.n bDet kan du väl aldrig förlåta mig? Ack hvad du är elak! sade Wanda med bjertlig fö rebråelse. Marie återkom med en. flaska vin, äfvensom ett bröd Kom nu och ät! sade hon till den sårade, som änn låg utmattad på marken. 4 Marie!, utropade den stackars karlen med förvirra blick. : Rolf! utropale Marie och släppte både vinet och brö det i gräset. :Derefter nedsjönk hon på knä invid ce trogne vännen. ; Dörner och Wanda trädde närmare. Med deras hjel fördes Rolf in på en säng. Efter den omsorgsfullaste vår tillfrisknade han så mycket, att han kunde berätta sin öden. Uppfylld af gammalt hat och oupphörligt lefvand i den tro att Marie var död, hade han begifvit sig ut verlden för att förfölja legationssekreteraren, vilken efte