Aftonbladet – 20 juni 1850, sida 3

Wandas förlust blifvit sänd i hemliga missioner från hol till hof. Såsom en Evmenid var arbetaren efter i förförarens spår, men denne undgick dock alltid genom en underbar slump den säkra död, som machinarbetaren beredt honom. Legationssekreteraren : bade slutligen: begifvit sig till Petersburg, hvarest han ock qvsrstannade, färgslad af en förnäm, men gammal ryskas förmögenhet. CCT saknad af. Dörners mildrande inflytande, hade machinarbetaren i vild -hämndlust blifvit allt mer förvildad. Han hade öfverflyttat hämnden från den enskilde till det hela. Endast striden mot de rika och aristokraterna uppehöll honom en tid, eljest hade han dödat sig sjelf af ledsnad vid lifvet, sedan han vid polska gränsen förlorat de sista spåren efter legationssekreteraren, Rolf återvände icke mer till Berlin, han strök omkring utån något varaktigt hem, städse beredd att våga sitt lil för att åstadkomma någon.revolution. Han hade stridt på barrikaderna i-Dresden och sednast kämpat i Baden; efter den sista drabbningen hade-han sårad släpat sig öfver Wärtembergska gränsen samt hade hungrig och tiggande ankommit till Dörners boning. Af sina vänner emottagen såsom en bröder, och försonad med Marie, lefver nu Rolf i denna förtroliga krets. Barnen älska högligen denne allvarsamme, ehuru likväl vänlige man, som leker med dem och under lek lärer dem så mycket nyttiga saker. Hans process om modrens arf ir ännu oafgjordt. Lugn afbidar han utgången; han och hans vänner behöfsa icke guld. I sitt bröst bära de sitt eget värde ochi sina armar kraft att aftvinga . lifvet dess gåfvor. Om någon intresseras af de öfriga i denna bok omnämnda personernas öde, så är författaren beredd ait meddela upplysningar, till hvar seh en som frågar bonom. i SLUT.