Aftonbladet – 20 juni 1850, sida 1

UTRIKES. De i dag med Stralsundsposten ankomna tidningarne gå från Hamburg och Cöln till den 14:de, Berlin och Stettin den 15:de, Paris den 12:te och London den 11 d:s. De indirekta underrättelserna gå från Wien till den 14:de, från London till den 12:te och från Paris t:ll den 43 d:s. FRANKRIKE. Från. Stl Leonard (i England) der Ludvig Filip jemte sin familj för närvarande vistas, fines ett bref infördt i Berliner Nazionalzeitung, der band annat följande yttras: Ludvig Filip ligger på dödsbädden: Guizot, Montalivet, Duchåtel, de Salvsndy väntas i dag eller i morgon. Läkarne hafva hållit en konsultation och förklarat, att konungen icke kan föras till Claremont, emedan han skulle dö under vägen. Så står det ru till med den gamle f. d. konungens helsa. Hvad politiken och dermed sammanhang ägande förhållanden beträffar, så uppgifves följande efter de pålitligaste källor: Sedan längre tid har Ludvig Filip varit mycket andäktig och nästan dagligen biktat sig. Genom det trägna umgänget med sin biktfader har han blifvit föranlåten, att skrifva ett egenhändigt bref till Henrik V, hvari han bedjer denne om förlåtelse och öppet bekänner sig hafva gjort en usurpation. Henrik skall hafva svarat derpå il förbindliga och ganska vänliga ordalag, kallande honom sin dyre onkel. I detta bref yttras, att om han, Henrik, genom Guds skieckelse skulle komma att bestiga Frankrikes thron, så skulle han icke rätta sig efter extrema rådslag, hvarken efter hr Larochejaquelins, Berryers 0. s. V., ej heller låta leda sig af sin omgifning, utan företrädesvis gifva akt på den allmänna opinionen i Frankrike. SDerefter sände Ludvig Filip sina trognaste vänner, Vignier och Pasquier, till Henrik och kallade derefter till sig ledamöterna af den Orleanska familjen, för att åvägabringa den så mycket omtalade försoningen melian de begge linierna., Vidare berättas, att Ludvig Filips gemål, samt prinsarne Nmours och Montpensier gått in på Ludvig Filips vilja, samt omsider äfven Aumale. Hertiginnan af Orleans hade hänskjutit frågan till sina barns förmyndare, Joinville, hvilken deremot alldeles icke skulle hafva velat gå in på någon union. Joinville skulle hafva förklarat, att han aldrig ämnade erkänna Henrik V såsom Konung af Frankrike; och att franska kronan rätteligen endast tillhörde Grefven af Paris. Emedlertid skulle underbandlingarne hafva blifvit fortsatte och äfven sträckt sig till presidenten Bonaparte, hvilken man bland annat erbjudit ett lån af 40 millioner francs, om han ville bana väg för bourbonernas union och thronbestigning. Man ville veta, att Louis Napoleon ej skulle vara så obenägen att antaga anbudet och att han t. ex. skulle hafva yttrat, det han vore beredvillig att, i allt hvad han kunde, bidraga till Frankrikes lycka, äfven med personlig uppoffring. i Ea ledamot af majoriteten har väckt för kort tid sedan motion derom att nationalförsamlingen måtte uttryckligen förklara den nya vallagen vara tillämpig vid utnämnandet af kommunaloch departemenalauktoriteterna. Ett förberedande utskott har dervid anmärkt, att denna motion icke tyckes förtjena något afseende, emedan det borde falla af sig sjelf, att den nya vallagen måste tillämpas på alla val, det vare nu val till republikens president, till folktepresentanter, till general. eller komunalråd. Evenement berättar att Lucien Murat nedlagt befälet öfver banlieuns nationalgardes legion i öfverstelöjtnantens händer, i följd af en allvarsam konflikt med general Changarniet, hvilken vägrade att gifva Murat, legionens öfverste, anvisning angående ammunition. v Nationalförsamlingen fortsatte diskussionen om lagörslaget angående pensionskassor och kassor till öm;esidigt understöd för de arbetande klasserna. Förlaget genomgick andra läsningen den 42 dennes, sedan några modifikationer blifvit gjorda mot ministåreas vilja. Derefter kom frågan om Napoleons grafvård på dgordningen. Utskottet tadladei sitt af Larochejequelin affattade betänkande de utan vederbörlig auktorisaion af f. d. inrikesministern Ducbhåtel gjorda öfverskottsutgifter, men föreslog dock desammas erkännande och en kredit af 2!,, millioner till deras beäckande, äfvensom till grafvårdens falländande, lik