Aftonbladet – 19 juni 1850, sida 2

API PAR FAy EL VLAR ERLIPGVE BUVBes Hette Isig fullt upsaliensisk (d. v. s. sjunka så, att den måste upphöra); eller ock flytta sin red. till Stockholm, eller annan ort, der det åtminstone låter sig göra att försöka om lifvet bjuder på lallde:ies samma ande som luften i bokskåpet. (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. De i går omtalade tryckfrihetsmålen vid fjerde afdelningen af rådstufvurätten mellan hr Philipsson och hr Sjöberg, samt mellan fanjunkaren Waliander och ansvarige utgifvaren af Än en gång Folkets Röst, Nygren, afhördes, som vanligt af en mängd I personer. hr Sjöbergs vägnar uppträdde hofrätts vice notarien Andersson, för att öfvervara protokollsjusteringen och anmäla missnöje med hvad som i rättens beslut kunde br Sjöberg emotgå, och innefattades hans fullmakt uti en skrift, hvaruti hr Sjöberg tillika förklarade att hans mening varit, icke allenast jatt få afhöra vittnen om det i tidningsartikeln uppgifna förhål!andet att hr Philipsson vore illa känd, utan äfven om sådana handlingar af Philipsson, om hvilka vittnena kunde upplysa och på hvilka de grunda sitt omdöme att han är illa känd. Sedan protokollet blifvit uppläst och riktigt befunnet, fingo parterna afträda, hvarefter rätten afkunnade sitt beslut. att det icke kunde förmenas hr Sjöberg att få vittnen afhörda om det i den åtalade artikela uppgifaa enkla faktiska förhållandet att hr Philipsson är illa känd, dock att hr Sjöberg häriIgenom icke må anses berättigad att på sätt han antydt, utan föregången bestämd angifvelse, genom vittnesmålen söka uppdaga sådana handlingar af Philipsson, som kunde utmärka en tnindre god vandel. Emot beslutet anmäldes missnöje både af hr Dufva och af hr Andersson, af den sednare med afseende på den inskränkning i Sjöbergs bevisning, som i beslutet innefattades. Hr Dufva begärde nu att hans hufvudman äfven måtte få afhöra vittnen derom att svarandens uppgifter stridde mot sanningen, och rätten förklarade att sedan det visat sig hvad slags bevisning hr Sjöberg kunnat åstalkomma, skulle beslut öfver hr Dufvas begäran blifva meddeladt. Hr Dufva anmälde missnöje. Hr Dufva yrkade derefter att v. notarien Sjöberg måtte åläggas alt vid hämtningsäfventyr inställa sig till nästa rättegångsdeg, hvilket af rätten bifölls och ,;skulle hr Sjöberg då vara beredd att uppgifva den I bevisning, hveraf han ville sig begagna. I Vid företagandet af målet mellan Wallander och Nygren, uppträdde v. notarien Andersson som den sednares rättegångsbiträde och återlemnade de handlingar, hvilka Nygren vid förra rättegångstillfället fått emottegs; tillika ingaf han till domstolen en Iskrift, hvari på grund af bifogade betyg, dels af den döde stadssoldatea Falkerts syster och dels ef sergeanten vid stadsmilitärkåren Ek samt flere stads: I soldater, upPgafs att Falkert vid fyratiden på eftermiddagen varit frisk och sund, att han vid sextiden i berusadt tillstånd af ett par kamrater blifvit uppledd i kasernen, att han först en längre stund derefter blifvit sanslös införd i arresten, der han lagts I på golfvet, men af de öfriga arresterade blifvit upplyftad i en säng, i hvilken han om morgonen helt tidigt funnits ligga död i samma ställning, och myc) ket nedblodad; att systern funnit liket bafva blåna, der uader bröstet; att han inom två dygn utan obdukItion och vederbörlig medicolegal besigtning samt utan någon anmälan om det hastiga och ofö:modade dödsfallet b!ifvit begräfrven, dervid mot vanligheten be ; ståtts bårtäcke; alt fanjunkaren Wallander hade för; mått Fa!ker!s syster att utgifva tvenne serskilda betyg, hvilka hon nu återkallade, såsom emot hennes . battre vetande henne aflockade, och att Wallander , visat sig serdeles angelägen att ännu en tredje gång få träffa henne, och tillskrifvit henne ett bref, deruti han omförmält att för Falkerts räkning vid kompaniet innestodo kontanta medel, som Wallander I ville till hennt öfverlemna, men af hvilket bref hon, som kände att hennes bror blott haft ett par skilling t om dagen i gage, och således enligt hennes förmodanden icke kunde ha semmansparat, föranledts att misstänka det Wallander hlott begagnat dessa uppgifter för att komma i tillfälle att aflocka henne ännu ett bref, hvarföre hon icke villfarit Wallanders begäran att komma till honom på utsatt tid eller uppgifva den tid, då hon hade tillfälle att komma, vid hvilken tid Wallander ville afvakta hennes besök. Vid ingifvandet af denna skrift med de bifogade betygen anhöll hr Andersson derjemte om vittnesförhör med åtskilliga personer, för att styrka sanningen af hvad i den åtalade artikeln uppgifvits. 2 Hr Dufva inlemnade å sin sida en fullmakt af J allt befäl och underbefäl vid militärkompaniet att å 1 deras vägnar föra talan å det af fanjunkaren WalI Jander instämda målet, i hvars yrkanden de samt och -synnerligen instämde. Mot detta flere parters uppt trädande utan serskild stämning gjorde hr Andersson invändning, men domsto!en ogillade densamma. Vidare hade br Dufva försett sig med och ingaf nu ett betyg af en person vid namn af Rolen, som gått ett ärende för fanjunkaren Wallander till Fal!kerts sgjster, för att höra om hon icke skulle erkänna de intyg hon redan lemnat Wallander, och hvilket ; hr af Rolens intyg attesterade, att hon i bans närvaro erkännt de till Wallander afgifna betygen. Äfven förklarade hr Dufva, att Wallander aldrig nekat att Falkerts lik kunnat vara blodigt, men sådant hade kunnat komma deraf, att Falkert, som ofta varit besvärad af näsblod, äfven nu under sitt rus blifvit angripen af denna olägenhet. Hr Dufva, som alltid har godt om ord, gjorde vidare ett långt diktamen till protokollet, ehuru det är allmänt kändt, att hr Sköldberg med mycken i skicklighet och precision uppfattar afgifoa yttranden. II detta diktamen sökte hr Dufva metivera sitt beIstridarde af vittnens aftörandei detta mål, som gifver vid handen att något våld möjligen blifvit an-lyändt mot den saflidae kort före döden, emedan det r enligt hr Dufvas förmenande skulle strida mot gälr lande föreskrifter om ljenstemäns ställande under tilltal. ; Hr Andersson förklarade att vittnesförhören blott ginge ut på att styrka hvad som i tidningsartikeln blifvit sagt, men icke att förvandla målet till brottimålsprocess mot. militärkompsniets befäl eller unI derbefäl, hvarföre han bestred afseende å hr Dufvas ideduktior. ,) Rätten uppsköt målet för protokollsjustering I hvarefter den ville meddela beslut om vittnen finge lafhöras eller icke. I Med analedning af den skenbara brist på öfver ensstämmelse, som månde förefinnes mellan hr dokSltor Levins attest och de i går ingifna, må blott I ltillsvidare anmärkas, att hr Levins betyg icke inne: n fattade att han underrastat Falkerts lik någon formillig besigtning. fe ) I me W EP ee H i a å 7 2 2 2 f d 1 to oTumultet på Öland i Böda i kronopark.