Littteraur. I FREY för 1850, JV 1, 2, 3, 4 och 5, — (häftena 62, 63, 64, 65 och 66.) I Vi stå något till rest i afseende på anmälan af denna tidskrift; men såsom det värdefulla: nog sjelf gör sig gällande i den mån det finnes! i en litterär produkt, eburu dess framgång naturligtvis kan något påskyndas eller fördröjas gencm publicitetens hastigare eller långsammare! åtgärd att ställa den för allmänhetens ögon, så ! hoppas vi äfven, att Frey, som sjelfär en publicistisk organ, letat sig väg till sina läsare, oaktadt af tidningarne mindre vidrörd. Detär: också klart, att tidningar, hufvudsakligen uppsatte för politiska intressen och för meddelande af dagens nyheter, ej kunna följa litteraturfacket så tätt i spåren, eller vara pligtige att göra det så hastigt, som andra periodiska skrifter, enkom och uteslutande härti!l egnade. Om, med anledning af sistnämnda förhållande, allmänheten stundom mot Frey anmärkt att den sjelf varit något efterliggare, oaktadt just uppsatt för litteraturens räkning, så torde likväl till denna tidskrifts ursäkt i detta fall kunna anföras dess utrymme, hvilket icke tillåter införande af särdeles mycket på en gång, hvaraf retardation för flere artiklar måst blifva en nödvändig fölid. Afven kan det hända, att uppmuntran från allmänhetens sida ej varit så stor, alt red. derigenom sett sig i stård till så många peanors engagerande, som skul!e hafva behöfts för att följa med den utkommande litteraturen tillräckligen fullständigt: och nog snabbt. Sjelfva tendensen i Frey torde väl också hafva gjort sit till att gifva den en inskränktare publik; åtminstone kan detta anses hafva varit fallet under en af dess äldre perioder, då littera:urframställningen derstädes visade sig något ensidig, och det både till ämnena sjelfva och till deras behandling. Frey var en tid så öfverlastad med theologiska artiklar (anmälanden af kyrkliga skrifter, icke blott af större värde, utan mången ging de obetydligaste produkter i denna väg), att de öfriga litteraturfacken synbarligen härigenom ledo, till följe af det mindre rum, som kunde blifva öfver åt dem. Möjligen lig orssken härtill i den omständigheten, att i Upsala, hvarest tidskriften redigeras, större tillgång gifves på theologer med lust att recensera, än på vetenskapsmän inom andra grenar, hågade för skriftliga meddelanden. Huru som helst, är det åtminstone säkert att allmänbeten fann sig föga belåten härmed. Till Freys beröm bör nämnas, att denna: olägenhet sedermera till en stor del upphört. Upsala eger nu sin särskilda theologiska tidskrift, enligt hvad men tror uppsatt — såsom rätt och billigt kan vara — under hr erkebiskopens egna auspicier. Frey, fritagen från detta aillför öfvervägande bestyr med en enskildhet, har således nu bekommit en något ymnigare variation på artik. Jar. Hvad åter sjelfva ämnenas behandling vidkom, anmärkte man af ålder deri gemenligen ett visst slags, om vi så få säga, hos den ensidiga lärdomen karakteristiskt öfversitteri i tonen, en viss obestämdhet eller gråhet i åsigterne, jemte en dufvenhet i anden — en art instängd luft, som besynnerligtvis ej sällan tyckes vilja medfölja flere af de från akademierna utgångna produkter. Saken är i sig sjelf icke så underlig. Det är klart, att när man vunnit graden och ännu står qvar vid Parnmassens topp, än mer pär man blifvit akademisk lärare, befinrer man. sig i en ställning, som efter böckernas intyg utgör sjelva cacu mina rerum: man ser då inom vetandet inte: eller dock ganska litet öfver six, roen allt el ler åtminstone det mesta under sig. Om bär uti en smula fördom skulle dölja sig — bvilket de män nog bäst veta, som ifrån akade mierna komma ut i verlden och der få s6 I