Aftonbladet – 18 juni 1850, sida 3

Naturligtvis! utropade en liten assessor, som me vanlig efterhängsenhet gått fram till de samtalande. Js var sjelf vittne till hela scenen. Vi måste i roten angrif det onda. Hela borgargardet duger till intet, derför : ag för upplösning af hela denna onödiga inrättning. Hva rör ni, mina herrar, om en petition åsyftande borgar sardestjenstens inställande? Vi låta listan i hemlighet cir fulera bland våra vänner. Dessutom finnes det en sto nängd sådant folk, som ledsnat vid det evinnerliga bråke Ich hvartill behöfva vi borgargardet? , ;Jag skall skrifva en artikel deromp, försäkrade kan lidaten. Jag skall bevisa, att Tyskland kan undvara e nrättning, som i sjelfva Frankrike råkar i allt större för all. Mine herrar, jag känner Frankrike, jag känner des nstitutioner,och sinnesstämningen derstädes. Jag har va rit två år i Paris. Med visshet kan jag säga er, att re oubliken icke kan hålla sig tre månader till., Det är också min fullkomliga öfvertygelsen, svarad vorgargrefven. En republik är rent nonsens. Fransmän ren känna lika väl som vi behofvet af en stark regering ;rdning. måste det vara, mina herrar; utan ordning gå taten under och handeln ruineras. Rörd tryckte herr Mäller talarens hand. Min petition gillas således,, utropade assessorn, son likhet med så många andra förut varit ledamot, ja til ch med stiftare af en demokratisk klubb, ehuru han se ermera af sårad fåfänga förnekade sina förra grundsatse; ch förföljde sina gamla vänner. Det förstås af sig sjelfs, sade grefven afgörande. Han utöfvade ett oinskränkt herravälde öfver förenin. ens ledamöter. I förtroliga kretsar plägade han yttra til ina ståndsbröder: Det folket gör allt hvad jag vill, och dansar efter lin pipa.n j Jag hoppas att auktoriteterna skola göra sin pligt ade kandidaten allvarsamt. Utom borgargardets öfverste afva äfven andra hufvudmän för demokraterna komprosetterat sig. Ty värr, allt för litet. Två al de förnämsta hafva ju flytt, säges det, för att ndgå ransakning. Jag skulle hafva önskat, att få dessa errar i mina händer, yttrade den lille assessorn.