Aftonbladet – 18 juni 1850, sida 2

— Från Jönköping skrifves: Den härstädes nu afslutade bolag delägarne i städernas boleg till försäkr dom var talrikt besökt från städerna i af riket, hvaremot af de mera norrut belägna endast Gefle och Fahlun representerades. -— Det viglgaste, som å denna stämma förekom, var afgörandet af den af borgmästaren Asker väckta och af styrelsen tillstyrkta motion, att hvarje delägar serskildt ersätta den bråndskada, som möj uppkomma på den under hvarje hufv cerade lösegendom, så att t. ex. brandskada å varuläger. skulle af varuegarne ersättas, samt skada å vanlig lösegendom samfäldt godtgöras af dem, som innehafva försäkring derå, 0. s. V. Diskussionen öfver detta i sanning vigtiga ämne fördes med ovanlig liflighet, öch de hvilka med störstå värme talade för bifall till motionen voro: landssekreteraren i Jönköping Broström, samii Fahluombudet, åldermannen Boman, af hvilka den förre till och med påstod, att af detta bolsg, ämnadt till brandstodsbolag, blifvit ett assuransbolag, cer de fattige voro assuradörer åt de rike, samt att bolaget, jemfördt med den ursprungliga iden för detsamma, nu vore ett monstrum (wmissfoster?). Don sednare, tillkännagifvande sig vara både varulagers och lösöreägare, yttrade ibland annat, att styrelsen obestridligen visat, att lösöreägarne betalt mera än sig bordt till favör för varulagsegarne, hvilket, om ock beloppet ej varit så stort, dock alltid vore em orättvisa, den bolaget, för att vinna förtroende, borde undanrödja, samt hemställde till detsamma, om det vore en sådan association värdigt ett t. ex. det fattiga tjenstehjonet skulle, såsom händelsen nu vore, skatta till den icke varulagersägande; och tillade talaren, det hans enskilda öfvertygelse vore, att många, som skulle vilja i bolaget försäkre sina lösören, hindras derifrån af den gemensamma ansvarigheten med varulagren, och att samma förhållande vore orsaken till flere delägsres afgång utur bolaget m. ra. Fabrikören Schwartz J:or från Norrköping talade deremot med mycken ifver för ifrågavarande motions förkastande samt försäkrade, att om den vunne bifall, större delen af varulagersägarne i nämnde stad skulle skilja sig från bolaget, att bolaget ovilkorligen skulle sklittras, samt att nu gällande rTeglement då måste helt och och hållet omarbetas. Den häftighet hvarmed herr Schwartz i början uppträdde gjorde bonom mindre begriplig, och mången trodde