Aftonbladet – 18 juni 1850, sida 1

sersberg, blir tillfälle återkomma till Stockholm och Upsala. — Biljetter säljas å C. O. Strindbergs Kontor vid Riddarbolmshamnen, samt ombord med 46 B bankos förhöjning. UTRIKES. Då i dag ankomna tidningar från Köpenhamn gå till 14 Juni. DANMARK. Från Hamburg berättas att egarne af adelsoch klostergodsen i Holstein till aflösning af krigsskatten upptagit ett solidariskt fyraprocents lån af 700,000 rdr preuss. cour., emot hypotekarisk säkerhet i deta3 egendomar, värderade till 40 millioner rdr cour. Lånet, som är stäldt på halfårs uppsägning, har blifvit taget hos handelshuset Adolf Meyer i Hannover. Holsteinarne hafva från en ö Werder (vid Heillighafen) skjutit efter ett par danska krigsskepp. Skeppen voro likväl utom skotthåll och besvarade icke skjutningen. Afsven den tredje s. k. förtroendemannen grefve Reventlow Farve hade, i likhet medde öfriga Holsteinska underhandlarne, lemnat Köpenhamn den 14 dennes. Den preussiska ledamoten af landsförvaltningen i Slesvig, grefve Eulenburg, har blifvit utnämnd till regeringspresident i Marienwerder. FRANKRIKE. Presideaten Bonsparte blef väl mottagen på sin resa till St Q1entin. Man ropade: Lefve presidenten!,, Lefve Napoleon!, 0. s. v. Då några begynte ropa: Lefve republiken! — på ett föraärmande och upproriskt sätt, såsom de halfofficiella tidningarne uttrycka sig — öfverröstades dessa rop af Lefve Napoleon den Andre, Lefve kejsaren ! På en skål, som mären i S:t Qaentia föreslog vid en till presidentens ära gifven bankett, svarade denne med följande tal: Mine herrar! Om det alltid stode mig fritt att utföra min vilja, så skulle jag komma till eder utan ståt, utan caremonier. Jag skulle okänd blanda mig i edra arbeten, liksom i edra fester, för att bättre kunna erfara edra önskningar och känslor. Men det förekommer mig som om ödet städse uppställde ett skrank mellan eder och mig och jag har den sorgen, att aldrig hafva kunnat vara simpel medborgare i mitt fädernesland. (Bifall.) Jag bar, som j veten, tillbragt sex år några mil från denna stad, men murar och grafvar skilde mig från eder (Rörelse); och nu aflägsnas jag från eder genom en officiell befattnings pligter. Således kännen j mig knappast och man söker städse att i edra ögon vanställa mina handlingar liksom mina känslor (Nej, nej!) Lyckligtvis lugnar eder det namn, jag bär, och j veten från hvilka höga lärare jag hemtat mina åsigter (bifall. Det kall, som jig har att uppfylla, är icke nytt; man känner dess ursprung och syfte. Då förste konsuln för 48 år sedan kom till dessa ställen, för att inviga Saint-Quentin-kanalen, såsom jag i dag inviger jeravägen, tade han: Lugnen eder! Siormarne äro förbi! Jag vill kämpa för revolutionens stora sanningar; men jag vill med samma kraft undertrycka de nya bvvillfarelserna och de gamla fördomarne, i det jag återför säkerheten och uppmuntrar alia nyttiga företag (bifall). Jag vill skapa nya verkningskretsar, göra våra marker fruktbara och förbättra folke:s vilkor (bifall). J behöven biott se eder om, för att finna huruvida han hållit ord (Starka bifallsyttringar). Vålan! I detta ögonblick är min uppgift densammsa, om den ock är lättare. Man bör af revolutionen taga allt det goda, men bekämpa det förkastliga. (Bravo!) Man bör lyckliggöra folket genom alla de understödsinstitutioner, som förnuftet gillar, och öfvertyga det, att ordning är den första källan till lycka (bifall). Men ordning är för mig icke något tomt ord, som hvar och en kan uttyda på sitt sätt; ordning är i mina ögon upprätthållande af allt hvad folket fritt har valt och gifvit sitt samtycke till. Det är den nationela viljan, segrande öfver alla faktioner. (Enhälligt bravo!) Mod derföre, invånare i Saint Quentin! FortfaFen att göra nationen ära genom eder industrieHa verksamhet. Förliten eder på min och regeringens sträfvanden att beskydda edra företag och att förbättra arbetarnes lott (Lifligt bifall). Man anmärker, att general Cavsignac icke blifvit invald til ledamot af det utskott, som skall afgifva betönsande om rekryteringslagen. BELGIEN. D2 upplösta kamrarnes sista arbete var behandlingen af en ny undervisningslag, som regeringen föreslagit och som begge kamrarne an!ogo med stor majoritet, oaktadt det presterliga partiet starkt opponerade sig deremot. Presterskapet, säger en tidning, synes till och med hafva sökt understöd i Rom och klagat bos påfven öfver denna lag; ty i ett anförande som hans helighet nyligen afgifvit i det bemliga konsistoriet den 20 Maj, och hvilket den franska tidningen Univers meddelat, -fianes följande stro: Vi kunna icke underlåta, att under vår faderliga omsorg för den Belgiska nationen, hvilken alltid utmärkt sig för sitt nit om den katholska religionen, offentligen uttala vår smärta vid åsynen af de faror, som der hota den katbolska religionen. Vi förlita oss, att för framtiden konungen och alla de, som föra rodret i detta rike, måtte i sin vishet betänka, huru mycket den katholska kyrkan och dess lärdomar tjena till att bevara folkets lugn och timliga välfärd, så att de måtte oantastad upprätthålla denna kyrkans helsobringande kraft, och såsom deras vigtigaste uppgift betrakta den, att beskydda och försvara de heliga prelaterna och kyrkans tjenare, Den Belgiske Monitören gifver följande officiella svar på dessa anmärkningar: Det är icke första gången som det romerska hofvet verit vilseledt i afseende på sakerna och menniskorna i detta land. I det att man djupt beklagar detta, kan man icke biifva herre öfver sin ovilja mot dem som sålunda hafva oroat den heliga stolen. Vi appellera denna gång åter till den helige fadren sjelf, som måste vara bättre uaderrä:tad. Viappellera också till alla de mäns fförvuft och rättskänsla, som äro vittnen till sakernas verkliga tillstånd Belgien. Finnes det ett enda land i den kristna verlden, hvarest presterskapet åtnjuter större oberoende och rihet, hvarest dess ställning, såväl i moraliskt som materielt afseende är starkare och bättre garanterad? Hvar äro de faror för hvilka religionen är utsatt? Mot hvilken har presterskspet behof att försvaras eller beskyddas? Om religionen vore utsatt för faror, så skulle dessa komma från dem, som missbruka dess namn för att illfredsställa politiskt ränkfulla syften. Om presterkapet behöfda försvaras eller beskyddas,! så skulle let vara mot sådana personers okiokhet, som, beAn An FO NE PE PER