Aftonbladet – 17 juni 1850, sida 3

Article Image
BLANDADE ÄMNEN: EN DAG I BERLIN (våren 1850). Jag anlände sent en afton till desna Tysklands hufvudstad, hvarest jag tog in på ett af stadens bästa hoteller unter den Linden,. Trött och sömnig lade jag mig i mitt lilla eleganta sofktabinett och lofvade mig sjelf att följande dag se så mycket som möjligt af Berlins folklif. Kl. 8 om morgonen väcktes jag ur min angenäma sömn af der Kellner, en elegant herre, i jemförelse med hvilken våra elegantaste lejon nästan se ut som sluskar (sit venia verbo), hvilken med en sirlig bugning frågade mig, om jag önskade mitt kaffe på sängen eller jag ville intaga detsamma i mitt förmak. Till svar steg jag upp, klädde mig och gick in i mitt andra rum. Kaffekannan fann jag stående i en skål varmt vatten. Härigenom vann jag den stora fördelen, att jag kunde sluta min toilett, innan jag drack kaffet, utan att riskera att få detsamma kallt. Sedan jag intagit mitt kaffe med smör och bröd, gick jag ut i staden. Unter den Lindenv, som först mötte mina blickar, fann jag ej så vackert som jag föreställt mig detta mellanting mellan gata och promenadplats. Trädens stammar voro fu!lklistrade af oftast bombastiska annonser, som alla gjorde anspråk att vara ,witzigen. Man hör så ofta ordet bWitz och tycker sig väl förstå hvad dermed meras. Jag måste likväl bekänna att jag ej kan fullt förklara hvad ett Witz är. Det är ett mellanting mellan en qviekhet och en faral, och dock ingendera. Witzet har visserligen alltid anspråk på att vara en qvickhet, liksom faralen, men är som den oftast en dumhet och dock är det ingen feral. Jag vill anföra några Witr,som jag såg på arnonser. På en annons lästes: ,Herrskaren på den eleganta zum chinesischen Himmein inbjuder sina trogna untlersåtare att mot den lilla afgiften af 4:, groschen dricka en utmärkt god seidel Bier. Han försäkrar sina chinesiska undersåter om sin kejserligg bevågenhet och förblifver i nåde deras aldranådigste beherrskare Thomas, Himmelens beherrskare. — För resten tillkännagifves, att uppassningen bestrides af 3 de skönaste jungfrur i Berlin. — I förbigående vill jag nämna att detta ställe, som jag sedan besökte, var en samlingsplats för en del demokrater, som här drucko sitt Bier. På stället fanns äfven en Waldecks grottan, hvarest helt naturligt funnos taflor, föreställande Waldeck, hans bojor: och vattenkruka m. m. Der förtärde: man merendels limonade gezeuse, betjenad af en af Kneifens ganska täcka Kellaerinnen,. I sjelfva restaurationea var i fullkomligt chinesisk stil föreställdt genera! Wrangels intåg i Berlin. Så Väl konungen, som gtcacral Wrangel och ministern Manteufel voro träffade, fastän karrikerade. — På en annan af nämnde annonser sted en stor seidely afritad, hvarpå stod skrifvet: en silbergroschen, samt inunder seideln): den som betviflar möjligheten af att för en silbergroschen få en seidel godt Bier, behöfver blott gå på Leipziger Kneife, — Strasse, 4 —, då han skall se sina största förhoppningar öfvertråffade. Af dylikt innehåll voro alla annonser. — Från Unter den Liaden gick jag till Königsstrasse förbi slottet och gisk in hos Buder, som för den frukostärande verlden är dea fashionnablaste restauratör i Berlin. Icke ens en matsedel kunde vara utan Witz. Första rätten bestod af pichleswig-bolsteinsk biffstek saftomsluten. På matsedeln tillkännagaf dessutom hr Buder, att han genom ett flerårigt studium af gastronomiens vetenskap var i tillfälle att tillfredsställal alla en bildad smaks fordringar. Hans matsedel innehöll, såsom bvar och en kunde öfvertyga sig, rätter ur såval den ädlare zoologien, som Gemfisen ur den högre botaniken, och genom att följa dessa vetenskapers märkvärdiga framsteg i nyare tider, kunde han förr än någon annan bjuda sina gäster på de nya saker, som uppfunnos inom gastronomiens gebit. Sje!f undertecknade han sig A. Buder, Gastronom. Jag förtärde här några ostron, som samma dag anländt, som man försäkrade, från Ostende, och drack dertill ett glas äkta cliquot. — Den berömde professor Michelet skulle i dag hålla lektion, hvarför jag beslöt afhöra honom och inträdde i den vackra universitetsbyggnaden, som ligger vid ;Unter den Linden,. Aldrig har jag hört en sådan lektion. Den var visserligen snaillrik, men hvad som förvånade mig, var, att äfven den ryktbare mannen jagade efter Witz. Så kom han bland annat att nämna ordet konstitution (kroppens naturligtvis) och sade derefter: Men, mina herrar, om konstitutionen bry vi oss ej vidare om att tala; konstitution är alltid något obehagligt och öfvergående Hela auditorium, som för öfrigt ej var så talrikt som jag Väntat, skrattade gällt och några till och med uttryckte sitt bifall med knackningar med käpparne. Det är på teatrar och lektioner vanligt att så uttrycka bifall. För öfrigt var Michelet fu!l af lif och värma, då han talade, så att han för den, som förut endast hört Lunds allvarsamma professorer, föreföll ej stort bättre än en aktör. Men sedan mean en stund hört på honom, hänfördes man ovilkorligen af hans snille, och jag kan ej neka, att jag, under den timma jag afhörde honom, hade en verklig själsnjutning af hans utveckling af sedlighetsbegreppet. — Sedan lektionen ver slut, tog jag en droechka och for ut till artilleriets exercisplats. Det var ridande artilleri och anses i allmänhet skickligt; men för en svensk, som sett Wendes artilleri manövrera, såg detta ut som barnlek. Karlarne voro i allmänhet små och svaga. — Jag ledsnade snart vid detta nöje, for åter in i staden, gick in på ett konditori och lät gifva mig ett gles sockervatten, samt begärde en af dagens tidningar. Man lemnade wig Berlins ,witzigaste, tidning Kladderdatsch, hvari en artikel af ungefär följande innehåll var den första, som mötte mina blickar: Lefve Republiken så ropa alla demokrater och dylikt folk, som ej förstå värdera Preussens urgamla lycka och ära; men vi goda konservativa ropa: lefve v Konungen. En skurk ir en hvar, som säger något deremot. Demokraterna äro nog oförskämda att tänka; Endast en ny revolution kan hjelpa oss. — På detta sättet kringgår den radikala pressen den tränga censuren. (Nja 8k. Correspondenten.) MNDEENT DRA AT SAR SA ma HANDELS-UNDERBÄTTELSER: Po

17 juni 1850, sida 3

Thumbnail