m——.Åi)SSbseannnnnmmnna Det är nu för tiden ingentipg ovanli ningarne referera enskilda rättegångar. Sådant har, ikasom mycket asnat, sina tvenne sidor, den goda och den däliga. En sakägare, t. ex., känner ett moraliskt behof att inför sina medborgare ådagalägga sin oskuld, sin lidna oförrätt, lagens ofullkomlighet eler domarens oförmåga att skydda den orättvist lijande: detta allt dels för vinnande af egen upprätelse, dels såsom varning till andra sakägare, dels såsom anledning för lagkunnige och lagstiftare att arbeta för en framtida ändring i en ofullkomlig eller olämplig lag. Huru går han härvid till väga? Sedan han på det enda rätta stället, d. ä. vid domstolen, utfört sitt försvar, lemnar han domaren ensam och ostörd med lagen och sitt eget samvete, öfverlåtandes till alla domares domare, att hos den verldslige domaren Verka uppsåt och förmåga till ep rättvis doms afsägande, Härvid hvilar han sålänge och intilldess domen utfallit. Den publicitet, som ban anser behöflig eller lämplig för ofvanciterade fall, söker han icke att dessförinnan tillvägebringa: han har för mycken aktning för domaremakten, att ban skulle söka genom yttre impulser verka på domarens öfvertygelse eller, för sin egen vinnings skul sälta domarens samvetsfrid på spel. : Huru handlar deremot den vrängvise parten? Nåsot nära kan bas förutse hurudant siut i saken han ar att vänta; han litar ej på att lagen och domarens samvete skola vara honom gynsamma: alltså söker han gezom yttre impulser verka åtminstone det sistnämda. Han afbidar således icke rättens dore; utan passar tillfället just då saken skall äfdömas, för ast, med refererande af endast den del utaf rättegångsförhandlingarne, som lyder till bans fördel, promulgera rättegången. Han vill hos allmänheten ästadkomma en så kallad knalleffekt, som utestänger all rationel besinning och kontemplation. Domaren, hvilken han förmenar vara helt och hållet beroende af hopens opinion, söker han sätta i trångmål, s alt denne ej skall våga i allo tillämpa rättvisan och