Aftonbladet – 15 juni 1850, sida 1

dessa trappor hade folket äfven förr lägrat sig, uppretad och trotsigt liksom nu, ett af storm upprördt haf. Böl jorna hafva runnit bort och äfven denna flod skall bort rinna. Hvarthän? Hvarför -brusar hafvet och slår mot klippan, förstö här en fördämning och uppkastar der nya landsträckor Det är eviga naturlagar, som måste ha sin mötsvarig het inom menniskosjälen. Omedvetet lefver hos folket en historisk ande och fö nutidens bragder uppkallar hon den förflutna tiden til vittne. Det gamla rådhuset skulle se och höra det, at den gamla trotsiga borgareandan icke hade utslocknat i de fria staden Breslau. Här framför en äldre tids minnes vård måste någonting ske, som var förfädren värdigt; mel i våra dagar är ordet förr till hands, än modig handling Derföre uppträdde några talare och harangerade mängden bvilken hvarken hade anförare eller någon egentlig plan Emedlertid lät borgargardets öfverste på magistraten befallning allarmera sina kompanier. Trumslagen dånad hemskt och menniskorna förskräcktes. Borgargardet sam lade sig samt intog och bevakade sina poster — men mo hvem? 4 Största delen af borgargardet bestod af de mindre be medlade och hörde mer eller mindre till det demokratisk: partiet. Skulle de vända sina vapen n.ot folket, hvilke ifrade för samma sak som de sjeifva? Militären hade med starka vskter besatt stadens portaj och alla öfvergångar; den väntade på ett anfall, men frål hvad håll? Ingen kände fienden och likväl stodo alla rustade til strid. Det var en natt, full af den besynnerligaste för virring. . Och likväl var faran jättestor. En tillfällighet, ett a sig sjel aflossadt gevär kunde förorsaka ett förfärligt blod bad. Hela Breslau liknade en drucken, som raglade .vic afgrundens brant; ett enda felsteg och han skulle stört: ned i djupet och krossas,: Öfver de berusade vakade doch en lycklig stjerna. Borgargardet anföll icke folket, det stod lugnat, men trotsigt, ofta endast genom en gatas bredd skildt från militären, som full af förbittring otåligt afbidade stridens början. Alla slags trupper voro uppställda. I tysthet marscherade de mörka kolonnerna från ort till ort. Vid Schweidnitzer Thorwacht stodo de högre offeerarne och väntade, insvepta i sina kappor, hemlighetsfullt hviskande. Ibland föll en stråle från månen ned på er