Article Image
Jag inställer mig frivilligt och svär de gamla trogn: färgerna huldhet och tro.n Hvad skall då min svärtrödgyllne nidce säga ? Ich bin ein Preusse, kenat ihr meine Farben , atrilade ryttmästaren och såg ned på generalskans svarthvita halsduk. Öfverlöpare,, sade generalskan lätt berörande sin kavaljer med spetsen af sitt eleganta ridspö. Jag anhåller att åter blifva enrollerad vid edert regemente, fru generalska.n Svär mig då ny trohetsed.s aJag svär.n sHur många eder har ni redan brutit?s Icke fler, än fruntimmerna brutit för mig Ni är elak, jag skall snart skicka er tillbakan, skämtade generalskan, under det att hon .med den hvita handen sirligt ordnade de svarta fladdrande lockarne under hatten. Min niece skall nog tacka rinig, om jag förvisar er från mitt grannskap. Derpå tviflar jag, min nådiga. Hon är temligen enstafvig mot mig. Jag är icke lärd, jag förstår icke mycket af alla de höga saker, med hvika comtessen företrädesvis sysselsätter sig.n Tycker ni om lärda fruntimmer?. sade generalskan plötsligt, med en kokett sidoblick. Uppriktigt sagdt: nej! fortfor ryttmästaren käckt. nJag älskar endast sådana fruntimmer som likna er. Ah, ni är en smickrare. Ni skämmer bort mig. Ryttmästaren såg på generalskan med lågande blickar. En stråle af vild lefnadslust flög från öga till öga. Dessa befryndade själar bade förstått hvarandra. Vid den yttre promenadens medelpunkt stod en man, insvept i sin kappa. Han stödde sig vid bron, försänkt i djupa tankar. Dystra känslor tågade förbi i hans själ; liksom de skyar hvilka öfver honom drefvos på himmelen. Han stod ensam, öfvergifven och stirrande. Han hade på kort tid upplefvat mycket smärtsamt. Månget ideal låg krossadt vid hans fötter. Hans vänner gingo en väg som syntes honom naturlig, men som dock icke var hans. Folket omkring honom, för hvilket han var beredd att dö, hade ingen sympati för hans smärta. Hvad som föregick hos honom, kunde massan icke fatta. Århundradens betryck och vanans makt hade förslöat sinnet och försvagat tankekraften. Det förargade honom, att icke hvar och en som gick förbi honom, kände och tänkte såsom han, beredd att afskaka slafveriets blod och våga sitt hjerib!od!

13 juni 1850, sida 5

Thumbnail