BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.) RoMAnN ar MAX RING. SEDNARE DELEN: WANDA. Talarens sunda logik segrade ceh deputeradens motion alslogs. ,Här är vidare ingenting att göran, hviskade han till sin kamrat, berlinerstudenten; vi handla på egen hand. Med dessa krakar kan man icke komma någon väg. Endast terro:ismen kan här bjelpa oss., Dessa herrar mås:e man hänga,, svarade studenten hviskande. De äro alla blå, det fins ingen enda ärlig röd ibland dem. Jag skall manövrera på egen hand, sade deputeradep. Bland folket här har jag ett betydligt anhang. Om man blott börjar, så går nog det öfriga af sig sjell. Med dessa ord åtskildes vännerna. Hvar och en arbetade på sitt sätt att uppreta folket, störta auktoriteterna och injaga skräck hos fredhgt sinnade borgare. Den maturliga följden af denna röda demokrati var den röda re aktionen, hvilken också i Breslau inom få dagar vågade sticka fram hufvudet. GENERALSEAN. Wanda befann sig under denna tid i Breslau hos sin tante, generalskan von Linden. Hennes onkel var en värdig soldat, trogen sin konung, punktlig och sträng, men äfven rättvis i tjensten; mot sina underordnade vänlig, så vidt hans råa krigsmaner tilläto. Inom sitt hus betydde han så godt som intet. Här hade kommandot öfvertagits af den nådiga generalskan, en icke just ung, men dock vacker och intagande fru. Oaktadt det mod som genera: len mången gång visat på slagfältet, darrade han ofta hennes närvaro och hade mer respekt för hennes flam Se A. B. 4 fY—95992, 94, 97, 100—103, 105— —115 418, 119, 120, 122, 128, 129 och 131, 108, 111 —315