Aftonbladet – 8 juni 1850, sida 4

ARMÄLA Det är tio år sedan psevdonyr först uppträdde i vår publicistiska och estetiska litteratur. Han har i denna tidismd skrifvit icke obetydligt, utkastat mycket i tidningar, flygblad och kalendrar, äfvenledes gjort en och annan bok,. Kritikerna hafva i allmänhet med skonsamhet, måhända alltför stor, behandlat dessa hans pennas alster, men ingen känner bättre än författaren sjelf alt uta! denna massa brokiga eskisser och försök, ofta tillkomna för det löpande ögonblicket under pitrycket af det oblidkeliga, diktatoriska imperati en väntande spalt, en stor del äro af , art, att, om de än kunnat mer eller mindre passera för de fem minuterna, de likväl icke egentligen kunna göra kraf på att i strängare mening tillhöra en litteratur. Vid att kasta ögat tillbaka på detta decennium af oförtrutet skriftställeri, har författaren imedlertid gjort sig den inbillnivgen att, hur mycket som ock:å rättvisligen borde utgallras af alla dessa hundratals spalter, tta dussin volymer, (officiell bokhandelsterm!) åtminsone något torde komma att återstå, hbyarmed han skulle utan allt för stor dementi kunna söka, äfven han, en ringa plats inom den nysre svenska litteraturen, alltid med särskild hänsyn till den specialitet, innanför hvars trängre eller vidare gränser han erkänner att hans författarskap såväl på prosa, som vers, hufvudsakligen faller, nemligen Följetongen. Vaggad i denna illusion och icke mindre än andra dödlige bekajad med särdeles alla små auktorers vanliga fåfänga, har han sålunda redan någon tid hyst den föresats att sjelf besörja en liten samling af det i hans egen mening minst misslyckade af hvad han, som följetonist, dels offrat åt dagbladen, dels utgifvit i bokhandeln, dels visligen stoppat i manuskript bland sina öfriga pappersluntor för att ligga till sig de nio horatianska åren. En närmare anledning dertill har han trott sig ega i den omständigheten, att han, som hela den skrifvande verlden, i dessa underliga tider af spänning och förväntan, liksom stode vi alla vid aftonen af en ny samfundsskapelse, finner sig allt mer och mer indragen i den politiska diskussionens hvirfvel, allt mer och mer uteslutande intresserad al den närmaste framtidens allvarsammare frågor, och att han alltså redan torde kunna anse afslutad den tid, då han hade ledighet och lust och hjerta till att endast vittert I ek ax. Författaren hade till en början ämnat att publicera denna samling i form af en ordentlig och i öflig fason tillyxad bok, kanske ett par böcker, men han har af många orsaker afstått från denna ursprungliga plan. En af dessa grunder är att han en gång för alla med förkärlek egnat sig åt den periodiska, framför åt bokpressen; en annan är att han, då han väljer t. ex. en veckoskrift, vinner fördelen af att genom ett och annat kurant, kunna lättare fästa vid företaget ett intresse för dagen. Formen af ett veckoblad har derför blifvit föredragen och detta har helt simpelt erhållit namnet: Orvar Odd. Detta blad skall innehålla tvenne afdelningar. Den ena kommer att innefatta hvad man eljest enligt vanlig fraseologi skulle kunna kalla VALDA ARBETEN a N. N. Af författaren sjelf genomsedd upplaga eller något liknande, och genom ett ändamålsenligt anordnande skall denna del af veckobladet äfven kunna, i fall man så behagar, afskiljas från det öfriga och häftas tillsammans som ett helt för sig. Den andra afdelningen skall egnas åt hvad ögonblicket erbjuder, en petite eroniquep, litet anekdotiskt, (men icke af det tjugo gånger omstufvade,) litet mosaik, o. d. Den förra hälften af skriften är att betrakta liksom en liten trädgårdsplats — sådan den nu för öfrigt är, — der man kan få vara ostörd för sig sjelf och fantäsera på egen hand; den sednare är byggningen utomkring, der man har fönster att titta genom ut i verlden, när man föredrager detta. Det är comme il faut. Vare detta nog taladt för skålen! Till en början anmäles af Orvar Odd till prenumeration en serie al 50 häften, hvartdera om 46 spalter i stor oktav. Ett häfte utkommer i veckan. Priset för denna årgång är hos undertecknad; utgilvere, 2 Rdr Bko och pi vostkontoren 3 Rdr s. m. Helsingborg i Maj 18350, 0. P. STURZENBECHER. redan utkomna. 4 OBS. N:s 4—