Aftonbladet – 8 juni 1850, sida 2

OLRLIN VU DRENLAU I044—10149. ) RoMAN är MAX RING. SEDNARE DELEN: WANDA. — Skrifvelsen var från justitiekommissarien för de Lischnitzska arfvingarne och innehöll den underrättelsen att en ny arfvinge i Lisehnitzska massan uppträdt i machinarbetaren Rolfs person. Då de bevis på hans härkomst, hvilka han inlemnat till domstolen, voro otvifvelaktiga och hans anspråk möjligtvis kunde vinna gehör, så rådde advokaten till en vänskaplig förlikning. Aldrig! utropade den stolta frun med hetta. Jag ingår aldrig någon förlikning med denne förlupne arbetare; heldre låter jag saken få bero på en process.n Men då kan menniskan anfalla och tillintetgöra testamentet, anmärkte hr Mäller, som redan beräknat alla möjliga ofördelaktiga följder för sina affärer. Aldrig! Jag är dessutom olycklig nog, och hvilken annan än ni är skuld dertill? fortfor den unga enkan i retad ton. Ni öfvertalade min mor att gifta bort mig till den gamla utlefvade gubben, genom att förespegla oss guld och gröna skogar. Två hela år i mitt lif måste jag med väimjelig grämelse framlefva fastsmidd vid min uttef vade man. Ändtligen befriade döden mig, och nu skal jag äfven förlora priset för alla mina försakelser och ve dervärdigheter. Ö, det är skändligt, det är nedrigt! Lugna er blott. Allt skall nog bli bra. Med någr: tusen thaler afspisa vi den stackarn. Han skall aldrig våga inlåta sig i process med oss. Rättegångar kosta pen: ningar, mycket penningar, och hvarifrån skulle den fat. tige: machinarbetaren taga sådant, om han icke har någr: förbindelser. Men framför allt, kallt blod, för all del min bästa frul Jag skall sorgfälligt öfverväga allt och för skaffa mig nödiga upplysningar. Min egen fördel går, son ni vet, hand i hand med eder. Låt oss icke förhasta oss ) Se ÅA. B. J4 8y—92, 94, 97, 100—103, 105—108, 111—118 75 148, 119, 190, 122, 198 och 199, i