Aftonbladet – 6 juni 1850, sida 2

V:d närvarande statskris är det nödvändigt att alla iå såsom en man. Så vidt mnationalförsamlingen är vår ättmätiga representant, så måste vi ock understödja des, å att nitionslförsamlingen kommer till den öfvertygelsen tt den kan på:äkna bjelp. Frågan är om församlingen ar att tillkännagifva sin åsigt icke allenast för kronan tan äfven för nationalförsamlingen ; äfven anser jag att stadens invånare genom plakater underrättas om de depuerades vilja och förmanas till lugn, men äfven till allvarsam, fast sammanhållning.n Sedan ordföranden slutat sitt tal och derför skördat stort. bifall, inträdde en kort paus, hvarunder man mera enskildt samtala.ie. Vet ni, sade ea liberal handskmakare till sin granne, palt det kan bryta löst redan i dag., För Guds skull,, utropace hr Mäiler, som satt nära dervid; hvarför skulle vi här i Breslau börja? Om Berlinarne sitta stilla, så är det bäst att äfven vi hålla Oss stilla Hvad skulle vi eljest kunna uträtta.n Berli sarne vänta endast på 0ss.n Hvar och en är sig sjelf närmast, svarade köpmannen, i högsta grad upprörd af hvad han hört. Må den som har lust kompromettera sig. Jag förklarar mig bestämdt för det passiva motståndet, ty det imponerar. Folket är hägligen förbittradt, anmärkte handskmakaren, och om vi icke fatta några energiska beslut, som tillfredsställa det, så bryter ovädret löst och det i denna dag. Då jag gick hit, såg jag vid Korneck en stor trupp som offentligt utfor i skymfande ordalag mot både magistraten och stadens deputerade samt hotade slå ihjäl all: konstitutionella. Herr Möller kände sig: något beklämd vid denna un derrättelse och lofvade isitt hjerta att vara högst liberal Mzassans terrorism utöfvade äfven här sitt inflytande. Sedan det åter blifvit tyst, tog borgmästaren ordet oci yttrade ungefär följande: , Magistraten anser det för sin pligt att uppenbara, hva som kan lända till statens och stadens fromma. Magistra ten erkänner konungens förvillelse, åstadkommen genor illasinnade rådgifvare; den erkänner att den nuvarande mi nisteren är omöjlig; den erkinner äfven nationalförsamlin