Aftonbladet – 4 juni 1850, sida 2

I Um qvinnornas uppfostran här I landet. I Uti ett nummer af Morgonbladet förekommer under denna rubrik en både väl tänkt loch väl skrifven artikel. Det ör oss ett dubIbelt nöje, då vi finne sådant i en tidning med hvilken Aftonbladet eljest ofta måst ligga i delo, och vi förmoda att Morgonbladet ej har något emot ait se denna artikel, som är ganska mycIket förtjent af begrundande, till största delen Ireproducerad. Efter en kort inledning lyder Iden som följer: I Den första observation som möter vid en mera samvetsgrann pröfning af hithörande förbållanden, är, att det finnes intet annat civi:Iliseradt land i verlden, hvarest qvinnan, så väl Igenom lagen, som genom föreställningssätt och fördomar, är så litet herre öfver sina handlinIgar och så djupt omyndig — som i Sverge. I Då Napoleon var oinskränkt sjeifherrskare löfver Frankrike, stiftade han för detta land Ibåde politiska och civila lagar. I I den politiska lagstiftningen medgaf han inIgen frihet. Der ville han vara herre sjelf, och Jtålde ingen bredvid sig. För att deremot gifva det redan då starkt demokratiska franska folket ersättning för det Itvång han ålade detsamma p,in politicisn, proklamerade han så mycket högtidligare friheltens och jemnlikhetens grundsatser uti civillagstiftningen. I Nu känner en hvar, som med allvar tänkt i politiska ämnen, att ett lands samhällsskick alltid blifver sådant civillagstiftningen är, emeIdan civillagstiftningen ordnar förhållandet inom familjen cch inom alla de små sarohällena, hvaraf det stora är sammansatt. Derför torde en framtid äfven nödgas erkänna att egentliga fröet till Frankrikes sednare demokratiska och sociala revolutioner ligger i Cods INapoleonn. I I Sverge bar deremot ett alldeles motsatt förhållande egt rum. Vår civiliag lunder den mest aristokratiska tid lefvat och något land kan upplefva. Ibändelser och ett par revolutioner hafva seIdermera modifierat aristokratien och i Sverges Politiska författning infört ganska ; Imokratiska elementer, medan de Istiftningen (och äfven kriminallagstiftningen, Ihvarom bär likväl icke är fråga) bibehållit sitt exclusivt aristokratiska skaplynne. (Om tid och utrymme medgåfve, skulle vi ur detta sakförhållande kunna förklara en mängd motsägelser inom vårt land, hvilka synis utlänningar alldeles oförklarliga, ehuru de hafva en helt enkel och naturlig grund.) I den fråga vi nu föresatt oss ati söka utreda, har civillagstiftningens qvarstående på reni aristokratisk grund och botten förorsakat bibehållande inom familjen af denna stelhet, detta beroende, detta underdånighetsförbållande, som aristokratien älskar öfver allt, medan den politiska lagstiftningens mera demokratiska lynne till någon del borttagit samma elementer ur det stora samhället. Detta missförhållande her isynnerhet drabbat den svagare, som är qvinnan. Häraf kommer sig äfven att qvinnan är i djupare beroende i Sverge än i t. ex. rent despotiska länder som Österrike var för ett par år sedan. Dess civillagstiftning var nemligen mindre aristokratisk än vår. Inom kort är Sverges hela gestalt förändrad. Förslag hvila till ny konstitution och ny civillag. Om äfven intetdera antages i dess närvarande skick, kunna vi dock vara förvissade om två saker: den ena, att ny grundlag och ny civillag en dag, om ock möjligen sent, komma att aflösa de gamla; den andra, att båda dessa lagsystemer komma att blifva i hög grad demokratiska. Med dessa lagar skall qvinnans ställning inom familjen och samhället äfven blifva förändrad. I Men för att värdigt kunna bruka de vidgade lrättigheter lagen tvifvelsutan kommer att förlläna den svenska qvinnan, måste hon sjelf blilva Jhelt annorlunda än det sedan årbundraden öfver henne hvilande förtrycket och ivånget gjort henne. . Till en början måste de svenska flickornas uppfostran totalt förändras. Om man å ena lsidan betänker Sverges statsskick och landets Iseder och å den andra qvinpBornas uppfostran, Iså vet man icke om man mest bör förvånas öfver tanklösheten hos den äldre, uppfostrande Igenerationen, eller deröfver, att, i trots af en Isådan uppfostran, en god naturel ändock kan Jvara så mäktig som den onekligen visat sig. Låtom oss, för att styrka vår utsago, se efter huru det nu för tiden tillgår med qvinnornas i norden uppfostran! Vi förbigå den omständighet, att de ej få lära sig stort mer än läsa, skrifva, räkna, sy, I dansa, sjunga; alt ingen af de moraliska, filosofiska och historiska kunskaper, som gifva Itanken stadga och karakteren styrka, bibringas Iderr, hvilket de likväl behöfde bättre än mannen, emedan de hafva en vilja att styra och lidelser att bekämpa, men till sitt väsende äro svagare än mannen; vi förbigå äfven den omständighet, att vid qvinnornas uppfostran skenet öfverallt sättes i verklighetens ställe (var älkvärd — man ser på dig; var saktmodig — man hör dig, 0. s. v.) och att resultatet af qvinnans uppfostran i detta fall blifver: fåfänga — i grannlåt; fåfänga — i talanger; fåfänga — i bildning. Huru vigtiga än dessa omständ:gheter äro, nödgas vi förbigå dem, emedan de icke strictissime fasthänga med den sida af det rikhaltiga ämnet vi föresatt oss att betrakta. Som en slags Dalai Lamas hålles qvinnorna under barndomen och utvecklingsperioden afstängda från lifvet, som de lära sig att betrakta med en klosterjungfrus ögon; verlden sådan den är, skymmes undan deras blickar; faror, passioner, oordningar, laster — allt det onda, som samhällslefnaden oundvikligen medförer, gömmes för att ställa dem på en konstlad höjd af onaturlig renhet och oskuld. ; Sedan kastas de, på en gång, med romane