Aftonbladet – 3 juni 1850, sida 2

gade att, på lika sätt som genom Kgl. brefvet den 25 Mars 1838 är för kassans öfriga delegare medgilfvet, efter 45 (förut 23) års oafbruten tjenstgöring vid theatern pension erhålla. — Uppå derom gjord hemställan, har K. M. tillåtit, att, till befrämjande af en noggrannare skogshushållning samt säkrare kontroll i skogsbevakningen, Gripsholms slotts skog, Kongshagen kallad, må till trakthuggning indelas. (D. A.) —E— — Den mycket omtalade demonstrationen af handtverksföreningarne i åtskilliga städer emot handtverksordningen har i förra veckan lupit af stapeln genom en underdånig petition, som blifvit utarbetad af här i staden församlade deputerade från åtskilliga städer, hvilka begärt och erhållit företräde hos Konungen. Enligt hvad det berättas skall Hans Maj:t lofvat att taga saken i öfvervägande, men tillika uttryckt sin förundran öfver detta försök mot en författning, som länge varit önskad af ständerna och ännu blott så kort tid försökt. Vi hafva ännu icke haft tillfälle att genomläsa ifrågavarande petition, men känne dock så mycket, att en hufvudsaklig del deraf går ut på att erhålla en inskränkning i arbetarens rätt att försörja sig med handtverks utöfvande för eyen person. Hvad man lärer vara berättigad att med visshet få taga för afgjordt på förhand ir, att regeringen icke visar den svagheten att vifva efter för en så förvånande begäran af let enskilda intresset. Det kan naturligtvis icke bestridas, att om en eller några få borgare en stad hafva uteslutande rättighet att utöfva stt handtverk, och alla andra som arbeta i samma yrke nödgas söka arbete hos dem, eller itminstone tillfället att få arbeta på egen hand försvåras af hvarjehanda i förväg lagda hinder, så hafva de sannolikheten för sig att kunna berga sig trankilare, än om rättigheten att försörja sig med lofligt arbete af hvad slag som nelst är fri och cbehindrad. Olyckan är enlast, att de som stå utanför äfven äro svenske män, som hafva rättmätiga anspråk på statens skydd, att ej se sina händer bundna, när de vilja lefva på ärligt sätt, och att det icke finnes något verkligt skäl, hvarföre de sednare cke skulle hafva lika mycken rättighet som de örra att få lefva. Det är vid sådana tillfällen som rätt och sanning fordrar, att de exklusiva eller monopoliserande intressena måste vika för den allmänna grundsatsen af jemlikhet införlagen. — — Med Posttidningen utdelades i går Rikets höglofl. Ständers revisorers berättelse om den år 1849 af dem verkställda granskning af statsverkets samt pandra af allmänna medel pågående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under åren 1846 och 1847, pjemte de, i anledning af samma berättelse, infordrade och till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utplåtanden. — Arbetareföreningen hade i går vid middagstiden en sammankomst. — Först föredrogs ett till bestyrelsen ingifvet förslag att förändra andra punkien af 4:de S i stadgarne derhän att hela bestyrelsen i stället för, såsom förut var bestämdt, blott halfva skulle afgå hvar tredje månad. Förändringen, som tillstyrktes af bestyrelsen, antogs med acklamation. — Derefter valdes ny bestyrelse, hvars ledamöter blefvo hrr Götrek, Sehlstedt, Bauhahn, Löwstedt, Bäckman, Högberg, Krook, Åström, Larson, Hallenius och Jobansson. Till suppleanter utsågos hrr Lind, Möller, Rhodos, Nord och Michaölsson, hvilcen sednare likväl hade förut undanbedt sig att blifva itervald. Till bestyrelsen hade skattmästaren hr Michaölsson på förhand ingifvit redovisning för arbetareföreningens medel, och revisorer utsågos derföre i går att granska räkenskaperna. Sedan dessa angelägenheter blifvit afgjorda och råga, om föreningen under sommarmånaderna skulle sjournera sig, uppstått, men diskussionen derom blifvit uppskjuten till nästa sammankomst, väcktes tal om len petition, som genom deputerade från en del handtverkare blifvit till Kongl. Maj:t ingifven, att få väringsfribeten inskränkt. Flere talare förordade, tt man borde från arbetareföreningens sida inbjuda väringsfrihetens vänner att förena sig om en kontravetition. Icke ett ord höjdes bland denna samling f till största delen handtverksarbetare, för att förvara Dågon återgång till skråsystemet. En ledamot insåg till och med, att då 1846 års författning, som ossade på näringstvånget, tillkommit tillfölje af framtällda önskningar af Rikets Ständer, så kunde en stition af några handtverksmästare i motsatt syfting icke hafva den betydenhet man ville tillägga len, och man borde icke förmoda att regeringen af Nn sådan petition läte förmå sig frångå sina friare isigter, hvarföre en kontrapetition blott skulle inneatta att skråanhängarnes demonstration vore af beydenhet; men då man utvidgade förslaget om en motpetition derhän, att den skulle framställa önskan om häfvande af de ännu i 1846 ärs författning qvartående hinder för arbetaren att fritt förvärfva sitt ppekhälle, så förenade sig äfven denne ledamot med le öfriga och fem personer utsågos att uppsätta förlag till petition. ——OE—— — Af Götheborgstidningarne med gårdagsposten ;ekräftas uppgiften att utgifvaren af Handelstidninsen hr J. Samdwall blifvit förklarad i cessionstilltånd. Hr Sandvall sjelf uppsifver, att detta förorakats deraf, att hr Prytzs oväntade åtgärd under ans frånvaro tvingat honom resa från hufvudstaden, innan han hunnit uträtta föremålet för sin Tesa, SOM var att rangera för några utbetalningar, och att an vid återkomsten möttes af en lagsökning från ir Prytz, som fått qvarstad å hans mobilier till säerhet för en revers å något öfver 1300 rdr, utgifven för börsunderrättelsernas redigerande, samt att letta var den första lagsökning hr Sandwall någonin baft på sig. Handelstidningen, säger han, skall indå utkomma. Hr Sandwall tror sig äfven kunna eda. i bevis, att en politisk machination icke varit rämmande för hr Prytz företag och anför bland an