Aftonbladet – 31 maj 1850, sida 3

sörjde: han djupt. Emedlertid fick han. befallning att sjunga samma afton på teatern. -Densolycklige bad om några dagars. hvila, emedan hans tillstånd icke-tillät honom uppträda genast. Styrelsen var dock obeveklig och befalde honom sjunga, samt sände till ochmed gensdarmer för att hemta honom till teatern. Den djupt bedröfvade mäste således sjunga med krossadt hjerta och tårar i ögonen: Man spelade Lucia. Han sjöng förträffligt. Men då han kom till den sista arian, då Edgar säger: 20 bell alma innamorata! Ne congiunga il nume in ciel... så framdrog han en dolk, hvilken han stötte in i bröstet och nedföll badande i blod. Föreställ er publikens förskräckelse . .. man skyndar till bjelp... han var död! — MÄRKVÄRDIGT FYND I SCHWABEN. Vid arbetet i ett stenbrott vid Schwieberdingen stötte mar på två benrangel, vid hvilka funnos stycken af pant sar och riddarkedjor samt långa svärd. Troliger bafva de tillhört: ridderliga anförare mot skarornpa under tyska bondupproret i gamla tiderna. De kom: ma att lemnas till antiqvitetsföreningen i Stuttgart rt annat fynd af ovanligare beskaffenhet bar man pjort i Uogern vid Oedenburg. Då i trakten af staden ett träd skulle fällas, som var mycket stort och ihåligt, stötte man på två menniskofötter. Vid närmare undersökning fanns, att en död kroatisk soldat i full uniform stod upprätt i ihåligheten, och hade p? sig 400 floriner. Man kan ej förklara detta på annat sätt än att han möjligen unger sin flykt sökt ett obemärkt hviloställe uppe i trädet, men nedfallit och ej kunnat hjelpa sig upp ur hålan. — EN INRE MISSIONÄR. Sedan den inre missionen i Stockholm konstituerade sig, hafva de s. k. Wieselgrenarne helt och hållit kommit ur brak. På en källare får man pu mera aldrig höra denna förut mycket vanliga benämning som blifvit utbytt mot den mycket utirycksfullare: en inre missionär. (S. T.)