Aftonbladet – 31 maj 1850, sida 2

Han bar nemligen tör sin trenet mot landasnerren och sina bemödanden att bereda en förlikning mellan insurgenterna och Danmark der blifvit åtalad för högförräderin. Ifrån hertigdömena ingå säkra underrättelser, att insurgentstyrelsen ämnar fortfara i sina rustningar. Fredriksort besättes starkt; skansar anläggas på östra kusten; Femern befästes; och som allt detta är stridande emot vapenstilleståndet, kan Danmark, så vida Preussen ej hindrar företagens fortsättande, nu skrida genast tiil anfall om det så för godt finner. Angående fredsunderbandlingarne innehålla Berlinerunderrättelserna ingenting trovärdigt; endast motsägande korrespondentartiklar. Ryktesvis berättas, att Rendsborg den 25 dennes s-ulle blifvit förklaradt i belägringstillstånd; och som redan missnöje visat sig inom holsteinska trupperna med general Willisens organisationsplaner, vill man deraf sluta till att något allvarsammare uppträde föranledt denna åtgärd. Nästa post torde derom meddela närmare underrättelser. FRANKRIKE. Vid början af sessionen den 23 innevarande Maj skulle nationalförsamlingen votera om den frågan, huruvida vallagsförslaget skulle få undergå den andra läsningen; men åtskilliga personliga anfall, som Montalembert tillåtit sig mot Victor Hugo, kallade först denne till tribunen för att försvara sig. Han uppmanade majoriteten att i alla de tal, som han hållit i den lagstiftande och i den konstituerande församlingen, inom institutet eller pärskammaren framdraga ett enda ord, som bragte honom i motsägelse med sig sjelf. Mot en beskyllning af Montalembert, att han smickrat alla regeringar och förnekat alla, framdrog han det enkla faktum, att han försvarat Carl X och bertiginnan af Berry i deras landsflykt, att han yrkat det Frankrike skulle vara öppet för Napoleons familj, att han var den siste som den 24 Februari försvarade hertiginnans af Orleans regentskap, och att han från det ögonblick, då republiken blef Frankrikes regeringsform, troget hade tjenat den. V. Hugo återkastade Montalemberts beskyllning genom att påminna honom, det han sjelf trolöst svikit en dubbel sak: Polens sak och frihetens sak. Montalembert kunde härpå endast svara genom att utan bevis återupprepa sina beskyllningar, förökande dem med nya tillvitelser hvilka Victor Hugo afvisade med förakt. V. Hugo påminde Montalembert om hans valprogram år 1848 och om hans tystnad under alla de debatter, som i den konstituerande församlingen hotade friheten med inskränkning. Då talaren hvarje ögonblick afbröts af den larmande moajoriteten, afslutade presidenten denna debatt, hvarefter den ar gårdagsbladets telegrafdepesch omnämnda omröstning skedde, enligt hvilken man skulle öfvergå till behandling af de särskilda artiklarna. Art. I är af följande lydelse: Tjugu dagar efter utfärdande af närvarande lag; skola vallistorna uppsättas af ,märerna i förening med tvenne medbjelpare, som utses af fredsddiröaren och äro bosatta i kantonen. Medbjelparskuni:a låta sina anmärkningar införas i ett protokoll, som jemte vallistan deponeras i märiets sekriteriät och på begäran skallyisas för hvilken som önskar se det.n Lamarline, som erhöll ordet, undersökte först motiverna:ti!l lagförslagets framläggande, hvilka han fann icke blott i de idker som beherskade utskottet, utan äfven i sinnesstämningen hos en stor del medborgare som otåligt önskade en osäker förändring. Han hade sjelf funnit ofullkomligheter i den nu gällande vallägen, men aldrig velat föreslå gen rättelse före den lagliga tiden, emedan han insåg faran af att låta massan se, det man visade lagarne missaktniog. Han uppräknade alla de katastrofer, som i Frankrike blifvit framkallade genom partiernas eller regeringens otålighet, ända till katastrofen den 24 Februari, och påminte, huru denna verldshändelse visat faran af att förnärma lagens anda. Nu föreslås det att lemlästa den allmänna rösträtten, regeringsmaktens sanna och orubbliga grundval, och det, heter det, för att motarbeta socialismen. I socialismen, som talaren alltid bekämpat, funnes trenne olika elementer, först jakobinismen, denna: feber som sätter vissa okunniga eller afundsamma klasser i en orolig rörelse, dernäst månget tomt bländverk, som undersökning och diskussion äro starka nog att tillintetgöra, samt slutligen ett allvarsamt och aktningsvärdt element, som är bildadt genom sträfvande efter jemnlikhet, efter ömsesidigt understöd, efter framåtskridande och allas tillgänglighet till arbete och välmåga. Mot den socialism — fortfor talaren — hvars väsende är detta sista element, finnes ingen anledning att strida, utan endast mot den af de tvänne förstnämnde elementerna sammansatta vilda och oförnuftiga socialismen som icke har någon representant inom församlingen. Men majoritetens och regeringens hela uppträdande är sådant, att de synas icke blott bekämpa en dylik socialism, utan äfven undergräfva republiken genom att understödje allt som är den fiendtligt. Det verkliga försvaret för republiken och botemedlet mot hvarje orättvis beskyllning är just den allmänna rösträtten som bevarar nationen mot att delas i tvenne fiendtliga massor. Så länge man inskränker sig till att från valrätt utesluta dem, hvilka gjort sig Ovärdiga, vill jag gifva mitt bifall dertill, men då man utan anledning vill taga denna rätt från någon, det vare nu tre millioner eller blott en enda medborgare, så skall jag strida deremot: Talaren slutar med en uppmaning till folket, att, äfven om dess representation toge ett falskt beslut, likväl icke gripa till upprorsrätten eller till skattevägran, som också kunde leda till inbördes krig; folket -borde tvärtom visa sig mera klokt, än pessimisterna af alla nyanser. Efter en längre paus fick inrikesministern Baroche ordet. Han berättade för församlingen, att det endast var för det allmänna lugnets skull, som man ville ordna den allmänna rösträtten; det vore nödvändigt att kämpa. mot anarkien och mot socialismen, i hvilken sednare Baroche icke kunde finna andra elementer än de tvenne som Lamartine hade fördömt. Oaktadt Baroche var majoritetens advokat, lyckades han dock endast i ringa grad vinna någon uppmärksamt et genom sitt innehållslösa tal, hvaremot Lamartines ord gjorde starkt intryck, till och med på majoriteten. Från det ögonblick förhandlingarne om vallagen begynte i nationalförsamlingen, bar regeringen vid-! tagit betydande försigtighetsåtgärder för att upprätthålla lugnet och särskildt har den sammandragit trupper i närheten af nationalförsamlingens palais. Det republikanska partiet har emedlertid hållit sig alldeles lugnt; det har nöjt sig, säger en tidning, med den seger det vunnit genom sina talare, och! lyder ännu villigare, än förr, dem bland sina vänner, som uppmana det till tålamod. Arbetarne i förstaden S:t Antoine hafva sändt en deputation till Victor Hugo för att frambära deras: lyskönrskningar och för att lofva, det de icke skolal låta reta sig att gripa till vapen. Pays vill veta, att Paris vid minsta upprorsförsök skall förklaras i belägringstillstånd. Man väntade att efter vallagens antagande ett nytt förslag skall framläggas, nemligen om en reform af juryn. Genom en förordning af den provisoriska rie IN b KRESA S i JR oo TK RR