Aftonbladet – 30 maj 1850, sida 1

det utryrame de up vs I Tyska bladen fortsätta sina berättelser om de stora rustningarne i Danmark. Doktor Csespar Paludan Möll kritik över Samwer-Droysens skri PORTUGAL. Engelska eskadern låg ännu den 11 Moj för ankar i Tajo, och 3 ångfartyg observerade hamnen. På förslag af Rebello da Silva så en kommittå nedsättas, som bör afgifva berätte!s om landets kommerciella och industriella be!azenhet. Finansministern Avila hade afgifvit sin berättelse och förslag till budgeten för 4850—31. 5 FRANKRIKE. Samma yttre lugn fortfar ännun, säger en tidning af den 22 innevarande Mai, ehuru en inre gäsning i följd af debatten om va misskännas. I dag betalades inträde nalförsamlingen med ända tili 50 frarcs. Ehuru lugnet icke blifvit stördt på något ställe, påstås likväl, att alla garnisonens trupper äro konsignerade.n Siecle tror att vallagen kommer att gå igenom, om icke oförändrad, dock utan väsentliga förändringar. Ytterligare hade en mängd petitioner mot vallagen inkommit. Larochejaquelein framlemnade d. 22 d:s en petition om appell till folket angående frågan: Republik eiler legitim monarki? En korrespondent af den 21 Maj skrifver följande: Vallagen är nu på tapeten. Cavaignac, som i dag talat, är ögonblickets man, republikanernas hopp, burggrefvarnes fruktan. Man var beredd derpå att han skulle uppträda mot lagförslaget, och skall lägga så mycken vigt derpå, att man ämnar korama fram med en motion, enligt hvilken regeringen eventuelt skulle bemyndigas att förklara Paris i belägringstillstånd. Sannolikt skall man icke underlåta att genomdrifva en sådan motion; ty derförutan skulle man icke kunna arrestera mången inflytelserik person, utan hvilkens hållande i säkert förvar det vore farligt att framkalla den önskade rörelsen. Men går motionen igenom, då garanterar hr Carlier en lycklig utgång på emöten, hvilken han hoppas kunna framkalla genom politiska flyktingar, för hvilka Frankrikes gränser redan länge stått öppna både från Tyskland, Italien och Schweiz. Efter belägringstillståndets införande skulle genast arresteringarne börjas. På proskriptionslistan finnas flera utmärkta ledamöter af nationalförsamlingen, tidningsredaktörer, generaler och andra högre officerare. Geranten af Voixz du Peuple hade åter blifvit dömd till 8 månaders fängelse och 2000 fr. böter. Den har sedan icke utkommit. Af gårdagens Le Napoleon utdelades endast 400 ex. Bladets språk mot England syntes olämpligt, och man har i Elys ändtligen beslutat, att låta det helt och hållet upphöran. Den 21 dennes började nationalförsamlingen diskussionen om vallagsförslaget. Lagrange var den förste som uppträdde deremot. Han ansåg förslaget såsom ett attentat mot författningen. J önsken inbördes krig), yttrade han; j önsken en emöt; men jag förklarar eder i folkets namn: J skolen icke få någon I . Derefter uppträdde de Flotte, en af dem som valdes den 40 Mars; han talade likaledes mot lagen, ehuru i moderata ordalag, som gjorde ett fördelaktigt intryck. Mot förslaget uppträdde äfven Cavaignac, Victor Hugo och Pascal Duprat. För detsamma talade Jules de Lasteyrie, ledamot af utskottet. V. Hugo yttrade bland annat: J, mina herrar, hafven utan att veta och vilja det, blifvit revolutionärer, och till på köpet af den sämsta sort: naiva revolutionärer. Men folket skall förblifva lugnt och med förakt blicka ned på edra småaktiga reaktionslagar, med hvilka j, såsom med svaga spikar, viljen anfalla den allmänna rösträttens granitklippa. De valmän som bibehållas skola nog utkräfva hämnd för dem som blifvit uteslutna.n Följande dagen den 22 dennes uppträdde legitimisten Båechard till förmån för lagförslaget. Mot honom talade Canet, en af Cavaignacs politiska trosförvandter. Derefter uppträdde Montalembert, ledamot af sjuttonmannautskottet, under allmän uppmärksamhet. Han försvarade vallagsförslaget i sin helhet och förklarade att såväl han som hans utskottskamrater alldeles icke velat förnärma författningen, för hvars fatala hinder man måhända tvärtom hade böjt sig alltför mycket. Ty, sade han, vi äre skyldige landets författning aktning och lydnad, äfven om vi, såsom jag, icke voterat densamma. Derefter sökte han visa socialismens ofantliga framsteg. I den konstituerande församlingen var Proudhon ensam med sin kollega Greppo. Men nu ha till och med moderatrepublikanerna slutit sig till socialisterna, mot hvilka vi måste företaga ett riktigt krig; en romersk expedition i det inre är nödvändig. Neutraliteten skulle vara död, delaktighet i skulden skulle vara skam. Krig måste företagas, krig med alla af lagen tillåtna vapen! (Stor rörelse.) De fiender som hota oss äro desamma som general Cavaignac bekämpade i Juni år 4848. Men hvar äro de, som han bekämpade, som han transporterade? De sitta ru vid hans sida, han voterar ned dem. Dessa menniskor vilja nu begegna sig af örfattningen — i stället för barrikader — för att örstöra landet. Men om, såsom det yttras hvarje lag, författningen åstadkomme samhällets död, så skulle jag icke tveka att heldre låta författningen in samhället gå under. En tidning har sagt, att sjuttonmannautskottets nedlemmar invigt sina hufvuden åt revolutionens jelvetiska makter: välan! Jag antager hellre detta n den outplånliga skammen att icke hafva försökt ågot för att rädda landet från undergång, från barari! (Dundrande bifall från högra sidan. Talaren elsas lifligt af sina vänn r, Thiers m. fl.) Derefter besteg general Cavaignac tribunen och esvarade med hög och rörd stämma några af Mont lemböerts anspelningar mot honom. Jag anser för en heder, yttrade han, att hafva ppfyllt mina pligter år 4848. Men om man vill enom skräck afhålla mig från mina nuvarande pligrs uppfyllande, så bedrager man sig. Jag söker igen bedräglig popularitet. Men terrängen är förndrad. År 1848 försvarade jag den allmänna rösträtten, m då angreps på ett skamligt sätt i sitt resultat. lin sak är i år densamma. Ingenting har Dbliifvit rändradt i mina ord, mina tankar, mitt beteende. Dessa med stor rörelse uttalade ord uppväckte ligt bifall och helsades med bifall af venstra sidan. Derpå uppträdde Emmanuel Arago med skarpa rebråelser mot Montalembert, som predikade ett dentligt utrotningskrig inom landet, hvarefter dans session upplöstes och den allmänna diskussion förklarades vara slutad. Tidningen DEmocratie Pacifique för den 292 dens kungör, att den, sedan den 43 Juni beröfvad enne hufvudredaktörer, som äro i landsflykt, och e andra, som äro fängslade, träffad af betydlig föra AA OA har utgifvit en i