Aftonbladet – 29 maj 1850, sida 3

På sKöpniker-Feld står ett ensamt hus, icke långt från den hydlinrättningen Bethanien. Den som bygt huset hade gjort bankrutt och derföre kunde bygnaden icke fulländas!;EnGast:nedra våningen: hade blifvit färdig; de öfra voro obebodda; Icke en gång fönster hade blifvit insatta, utan de toma fönsterlufterna gapade såsom hålen i en dödskalle..cs Dit .gick den gråg Akuggans Han klappade tre gånger på en tillsluten dörr; först vid detta teeken öppnades. den. Det är jag; Rolf! hviskade skuggan sakta i mörkret. ;Kom in, min gosse, slå igen fönsterluckorna oeh tänd uppljus. Machibnbrbetaren gjördessåsom skuggan bad. Efter stormen på tyghuset och mötet med legationssekreteraren höll ban sig!dold hos sin gamla kamrat från Cbarite. Genom sina. vänner hade han fått vetalatt polisen slog efter honom. I denna vrå sökte ingen honom; till och med i grannskapet ansågs huset vara obebodt: Rolf hade friheten dubbelt kär efter sin sednaste insperrning. Han kunde icke fördraga denftankön att sitta instängd inom tjocka murar, under det. att upproret rasade utanför och en ny revolution, såsom han trodde, stundade. Om dagen höll ban sig göräd;!erdast OM matten lämnade han sitt gömställe och blandade:sig in bland folket.Här visste han att han var siker. Polisen vågade då ännu icke arrestera honom, så lärga MÅR vistades blund än folkmässa som lydde hans råd. Att! Mårie ännu lefde, visste han icke; han trodde ännu, att Hån!Sett efiföfvernaturlig syn, en andej som i det afgörände ögonblicket afhållit bonom från en rättvis hämnd. Hans kamrat, benägen att tro allt underbart, stärkte bonom i denna tro. Emellan bonom och der fordna vännen på dårhbuset, bvilken äfven återfått sitt förstånd genom frihetens åtnjutande, rådde nu ingen hemlighet nier. RolMFESteatt den gråa skuggan var den beryktade Wernerskans man, och hade å:sin sida icke dolt något för sin nya väb; utan småningom berättat sin lefnadshistoria allt ifrån barndomen. Skuggan hörde uppmärksamt på; derefter ref han sig i pannan, liksom om han ville erinra sig något dunkelt, cch i det han nogare betraktade Rolf) frågade han honom efter alla omständigheter, isynnerhet under hans ae bå (Forts.