Aftonbladet – 28 maj 1850, sida 3

nn — he OR Hedman inlemnade en skrift, hvari han, jemte åtskilliga personliga utfall, så väl emot hr F. Sjöberg som mot hr Lorentz, på ett ganska skarpt sätt framhöll skillnaden mellan hr Franz Sjöbergs lära och lefverne, då han i tidningen Folkets Röst föregaf sig vara en sann vän af arbetsklassen, men likväl icke skydde att vilja för 2 rdr 32 sk. bkoi veckan sätta en arbetare som Hedman i sticket, då det gällde laga ansvar för skrifsättet i en tidning, som kunde ådraga sin ansvarige utgifvare både afbön. spö, fästning, ärans samt till och med lifvets förlust. Hr Dufva framdrog ytterligare ett Aftorbad och ett nummer af Folkets Röst, för att genom samimanställning af deruti befintliga artiklar vidare fullgöra den bevisning han velat förebrirga dercm att hr Sjöberg vore den sannskyldiga utgifvaren af Folkets Röst och rätter svarande i förevarande mål, men hr Sjöberg ansåg detta icke innefatta annat än hvad förut varit flere gånger andraget. För öfrigt beslöt rätten att i dag åtta dagar afkunna utslag i den preliminära frågan om hr Sjöberg eller konstförvandten Hedman böra svara i förhandenvarande mål. — Så väl Thörnqvists som Lundholms mål hafva i dag åter handlagts af domstolen, samt änditligen blifvit öfverlemnade till pröfning. I det förra skal utslag afkunnas i deg fjorton dagar och i det andra den 2 Juli. — Vid det i förrgår hållna förhöret angående elds vådan uli fåltkamreraren Roos egendom, hördes först en murare, Andersson, hvilken fått i uppirag att i närvaro af gevaldigern Lundell, undersöka skiljoväggen emellan ljusfabriken cch magasinet. Andersson upplyste, att ban ifrån fabrikssidan anträffat ett hål pi muren, så stort alt man derigenom kunde insticka ett finger. Denna öppning i muren ansåg Andersson vara gjord ifrån febriken, emedan på samma sida af muren spår syntes efter gjorda försök art på flera ställen gerombryta den tunna väggen (hvilken är murad af endast ett lager tege!sten). Der öppningen varit gjord hade Andersson fupnit stenen lö; samt något men obetydligt inskjuten åt magasinet, hvarföre han u!tazit och undersökt densamma; men förklarade bestämdt att den icke förut varit uttagen. På fråga upplyste Andersson, att den uttagna tegelstenen varit svart och förbränd på der sidan, som varit stäld inåt magasinet, men endsst något mörk i kanterna på den andra sidan åt fabriken; äfvensom att han funnit det elden varit starkast i magasinet innanför ifrågavarande öppning i muren mt troligen anlagd gesxom denna öppning. På framställda frågor till br grosshandlaren Holm hvilzen sås .m rättegångsbiträde tillkallat protonotarisn Bror Heorvan, om han förut verseblifvit den omnämnda öppningen på muren samt om ban sjelf trode det elden gencm Genna öppning blifvit instucken från fabriken i magasinet, törklarade br Holm att han aldrig observerat någon ikeda på muren, samt att han ansåge det elden möjligen kunde vara anlagd på så sätt att bränbara ärnenm blifvit instuckna genom ifrågavarande öppning, men trodde ait den lika väl kunde vara anlagd från någon öppning ejord i taket, eller ett elden på annat sätt blifvit inkastad. På yiterigare friga, om huset var försedt med brandbotten, svarads hr Holm att taket öfver magasinet endast besått af bjelkar, hvilka icke på vinden varit brädbeklädda, samt att obetydlig grusfyilniag funnits emeilan bjelkarne; hvadan hr Holm yttrade dem förmodan, att någon kunnat bryta sig in i mayzasinet genom detta tak. Häremot förklarade fåltkamreraren Roos, att bjel karne varit af grof kaliber (8 å 40 tum), samt att grusfyllnaden emellan bjelkarne var alltför betydlig, att någon ens skulle kunna påtänka att genombryta taket. Åtskilliga vittnen, hvilka varit närvarande vid branden, förklarade alla att dot yttre taket befunnits alldeles oskedadt, äfvensom fönstret och dörren till megasinet, hvilken sednare måst uppbrytas! med jernstör, sedan gjorda försök att frånbryta jerngallren till fönstret varit förgäfves. Alla glasrutor till fönstret hade varit hela vid eldens utbrott. Hr Holm kunde icke bestämdt uppgifva antalet af de ljuslådor, som varit stående i magszinet; men upplyste att de varit placerade i trenne rader, paralelt med den vägg, hvarpå muraren Andersson) funnit en öppning, eller till venster inom magasinsdörren. Till höger hade diverse saker funnits, hvaribland en säng med träbotten, äfvensom en tältsäng. Sysslomannen vid allmänna arbetshuset, kr Zim-i nerman, berättade, att då ban vid sednasie eldsvålan infunnit sig och dervid ingått i magasinet samt viträdt med bergningen af ljuslådor, hade han funnit jolfvet koladt under nyssnämnde säng samt en del Uf väggen, mot hvilken den stått, hvaremot något aim, som legat inuti sängen, varit orörd af elden. Jii några lådor hade hr Z. funnit smält talg efter I jus, samt uti en till en del smälta ljusformar af ean; men större delen af dem som blifvit bergade ade befunnits toms, ehuru de varit igenspikade. Ju tvenne hade dock vekar och blånor samt diverse kräp funnits. På fråga förklarade hr Holrn, att han Htid lät spika igen de toma lådorna, för att hafva ism, med sina lock, i godt skick när de behöfde )CgegnaAs. En snickeriarbetare, Tellander, hvilken i medio af ist. Mars månad eller några dagar före den första Idsvådan, af hr Holm rått i uppdrag att tillverka va ljuslådor, till ett antal af 50, berättade att han å funnit i magasinet omkring 400 toma och cirka 0 å 80 med ljus fyllda lådor. Tellender fick då, fter slu:adt arbete, af hr Holm bealning att igenpika alla torsa lidor. På fråga om han Lade sig ekant, huruvida der vore brukligt eat ce toma låorna alltid igenspikades, svarade Teliander, ett hr lolm aldrig förut kedt honom derom. Sedan ombudsmannen för sllmänra brandförsäkingsverket härefier fremstöllt den fråga, om hr Holm b u vore i tillfälle at uppgifve sin genom branden örorsakade förlust, framlemnade hr Holm en skrift-) ig förteckning på diverse materialier och effekter, vilka funnits förvarade dels i magasinet och dels å vinden, hvarjemte hr Holm muntligen uppgaf sin örlust af stöpta ljus, förvarade i lådor uti magasiet, till omkring 800 1:T, samt förklarade tillika på råga, att hvarje läda rymde omkring 5 å 6 1:, vedan antalet af fytda lådor sålunda borde utgöra irka 440 stycken. Sedan derefter 3:ne drängar blifvit hörde, hvilka början af sistlidne Maj transporterat Jjuslådor från nagasinet, och berättat aut de tillsammans bortkört. mkring 60 fylda ljustådor, samt en af dem, drän-? en Carlsson, på fråga uppgifvit, att hen, som sed; ast afbemtade dylika lädor. tyckt sig finna det ett nial af högst 40 å 50 fylda ljuslådor funnits qvar magssinet sedan han deriTån afhtemtar sistalasset ördes ånyo de 3 dalkzullor, hvilka äro anstälde såd om arbeterskor vid fabriken, och som genom sin iskhet lyckades att slicka den första eldsanläggingen. Dessa berättade, att den sednaste ljustillverkningen ett af 40 å 41 fat talg: men kunde ioke upplysa fc uru myc:et ljus erhölles af hsarje fat. (Hr Holm likännagaf att han af hvarje fat erhöll 50 LE ljus.) ti hvarje ljuslåda brukade rywmas omkring 5 LT ch 3, 4 å 5 ljus, allt efter lädens rymd. Efter! rsta eldsvidan den 49 Mrs hade icga ljus blifvitim liverkade. 42 På polismästarsus (Lagermarks) anmärkning, att Om mu na Fr 0 mm tJ f sg p 1 5 s k n 8!